Dick Harrison
En envis fråga som folk aldrig tröttnar på att ställa är hur det egentligen stod till med den besynnerlige bayerske kungen Ludvig II (regerade 1864–1886), mannen som älskade Wagnermusik och lät bygga de romantiska slott som idag är Sydtysklands största turistmagneter. Var han verkligen sinnessjuk? Begick han självmord eller blev han mördad?
Om man slår upp Ludvig i flertalet referensverk får man intrycket att han verkligen var galen – en romantisk drömmare som gick för långt – och att han till slut tog sitt eget liv. I Nationalencyklopedin anges att Ludvig fråntogs regentskapet på grund av sinnessjukdom och dränkte sig i Starnberger See vid slottet Berg några dagar senare. Detta är den vedertagna uppfattningen, åtminstone utanför Bayern. Lokala och regionala patrioter berättar emellertid en helt annan historia – en konspirationsmättad berättelse om hur den olycklige kungens rykte har nedsvärtats efter hans död och hur det i själva verket var de elaka ”preussarna” som mördade honom.
Hur mycket vet vi med säkerhet? En sak är klar: Ludvig var egentligen inte farlig för Bayerns politik och ekonomi, särskilt inte på lång sikt. Han bidrog aktivt till det tyska rikets enande och var, så vitt vi kan bedöma, lojal mot den kejserliga överheten och den bayerska lagen. Hans slottsbyggen ruinerade inte statskassan eftersom kungen använde sina egna pengar. Däremot tog han stora lån, vilket i förlängningen ledde till gräl med ett antal ledande politiker. Dessa personliga motsättningar ledde till kungens fall. I mitten av 1880-talet låg Ludvig ofta i konflikt med politikerna, som beslöt sig för att genomföra en kupp och avsätta honom, helst på konstitutionella grunder eller – om det inte gick – genom att hävda att kungen var sinnessjuk. Det sista alternativet segrade. När kuppen genomfördes skedde dock ingen medicinsk undersökning, något som har fått många att i efterhand tvivla på att diagnosen var korrekt.
Efter avsättningen fördes Ludvig till slottet Berg av psykiatern Bernhard von Gudden, en av de personer som var formellt ansvariga för att han förklarats sinnessjuk. På kvällen den 13 juni gick de båda männen ut på en vandring längs sjön. De kom aldrig tillbaka. Kort före midnatt hittades de i vattnet, alldeles vid stranden. De hade drunknat.
Mer vet vi inte. Dödsfallen kan mycket väl ha varit resultatet av en olyckshändelse. Inte heller mord kan uteslutas. Till saken hör att de båda männen hittades i grunt vatten, där det var svårt att drunkna – i synnerhet om man, som Ludvig, var en god simmare. Och om det trots allt rörde sig om ett kungligt självmord – hur och varför dog i så fall Gudden?
Vissa kungliga mysterier lär förbli mysterier.