Kungariket Bretagne?

För några veckor sedan avhandlade jag frågan om ett antal svenska landskap hade varit egna kungariken under medeltiden. För Skånes del blev svaret ja, för övriga landskap nej eller kanske. Frågan har nu dykt upp huruvida även landskap i andra europeiska länder har haft en egen monarkisk historia. Hur är det exempelvis med Bretagne, den keltiska landsända vars kultur i mångt och mycket skiljer sig från övriga Frankrikes?

Svaret är ja: Bretagne har varit ett eget rike. Under medeltiden var Bretagne inte sällan självständigt i förhållande till Frankrike, låt vara att hertigen av Bretagne i regel stod i vasallförhållande till den franske kungen. Allra starkast och mest markerad var självständigheten på 800-talet, då de tre hertigarna Nomenoë, Erispoë och Salomon (detta är de franska namnformerna; på bretonska heter personerna Nevenoe, Erispoe och Salaun) betvingade västfrankiska arméer på slagfältet. Till saken hör att hertigarna var nära allierade med vikingahövdingar, som utnyttjade tillfället till att plundra i den gemensamme fiendens land.

Åtminstone den tredje av dessa hertigar, Salomon, tycks faktiskt ha kallat sig kung. (Möjligen användes titeln även av Erispoë.) Salomon tillträdde som härskare 857, började använda kungatitel omkring 868 och avled 874. Hans efterträdare höll möjligen – detta kan diskuteras – liv i titeln under drygt tre decennier, men efter det att vikingarna för en tid ockuperade Bretagne upphörde de inhemska makthavarna att ha kungliga pretentioner.

Det dröjde ända till 1488 innan hertigdömet Bretagne slutligen kuvades av franska arméer, varefter området knöts till den franska kronan genom äktenskap.