Har Blot-Sven existerat?

En frågeställare undrar om vår siste icke-kristne kung, som i historien är känd som Blot-Sven, verkligen har existerat. I många regentlängder står det ett frågetecken efter hans namn. Varför?

Frågetecknet tyder mycket riktigt på tveksamhet. Forskarna har aldrig varit helt säkra på huruvida Blot-Sven är en historisk gestalt. Ett av skälen är hans namn. Blot-Sven betyder bara ”mannen som offrar”, eller möjligen ”Sven som offrar”. Det behöver alltså inte vara ett personnamn utan kan lika gärna vara en benämning, kanske ett kristet öknamn.

Historien om Blot-Sven är, i sammandrag, följande. Inge den äldre, som var svensk kung på 1080- och 1090-talen, mötte starkt motstånd från icke-kristna grupper i Uppland. Efter att ha avsatts av en tingsförsamling tvingades han fly söderut, till mer gediget kristnade områden i Götaland. I stället hyllades Inges svåger Blot-Sven, som inte var kristen utan gärna offrade (”blotade”) till de gamla gudarna, som kung. Efter tre år återvände Inge med krigare, dödade Blot-Sven och kristnade slutgiltigt hela Mälardalen.

Problemet är att historien om Inge och Blot-Sven stammar från Island. De isländska sagauppgifterna om äldre svensk medeltid har av den källkritiska historieforskningen under 1900-talet tillmätts jämförelsevis lågt källvärde. Ingen svensk källa nämner Blot-Sven. Likväl är jag personligen beredd att acceptera personens existens, låt vara att han mycket väl kan ha haft ett annat namn än just Sven.

Varför är jag det? Skälet är att vi vet en hel del om hur den svenska politiska kulturen fungerade på 1100-talet, några decennier efter Inge den äldres död. Då var det vanligt förekommande att svenska kungar miste kontrollen över vissa landsändar och att mer än en man hyllades som kung samtidigt. Under åren kring 1160 finner vi tre kungar (Karl Sverkersson, Erik ”den helige” och Magnus Henriksson), under åren kring 1170 också tre (Kol, Burislev och Knut Eriksson). Att det svenska politiska systemet på 1080-talet skulle ha rymt två rivaliserande kungar är alltså inte överraskande. Det faktum att notisen om Blot-Sven har överlevt och skrivits ned, och att vi även har historier om kristna förgrundsfigurer (Sankt Eskil) som skall ha dödats under den icke-kristna reaktionen på 1080-talet, talar också för att Inges monarki upplevde en temporär kris vid tillfället.

Men helt säkra lär vi aldrig bli.