Vilken Knut?

Häromdagen hade jag den stora äran att bevista ett Knutsgille i Malmö, en synnerligen trevlig sammankomst med djupa historiska rötter. Flertalet medeltida gillen gick i graven i samband med reformationen, men ett fåtal Knutsgillen överlevde och blomstrar fortfarande.

Men vilken Knut är det som vördas i gillet? Långt ifrån alla deltagare var på det klara med detta.

Svaret är att det inte är en Knut utan två Knutar. Det medeltida Danmark, liksom Sverige och Norge, fick kungliga helgon som användes av dynastier och riksråd som samlande symboler, och som ibland blev föremål för närmast proto-nationella kulter. I Norge var det Sankt Olav, i Sverige Sankt Erik. Den danska motsvarigheten, Sankt Knut, eller Knut den helige, dödades år 1086 i Odense, där hans reliker ännu förvaras. Men det var inte han som gav upphov till Knutsgillena.

Den primäre Knut är istället kungahelgonets brorson Knut Lavard, en dansk hertig som uppnådde en stark maktställning i obotriternas land, det vill säga i det västslaviska området söder om Danmarks sydgräns. Knut mördades av en maktrival, Magnus Nilsson, år 1131. Hans kvarlevor finns i Sankt Bendts kyrka i Ringsted. Sonen Valdemar hade större tur i maktspelet och blev i sinom tid ensam härskare över Danmark; i kungalängderna känner vi honom som Valdemar den store. Det var Valdemar och kretsen kring honom som lanserade Knut Lavard som helgon och tog initiativ till Knutsgillena – som i allt övrigt påminde om vanliga medeltida köpmannagillen – för att stärka den egna dynastin.

Något sekel senare började folk blanda ihop kungahelgonet Knut och hertighelgonet Knut Lavard med varandra. De gled samman i en gemensam Knut, en helig gestalt i det förflutna som köpmännen i gillena blott hade vaga begrepp om. Alltså kan man med fog säga att Knutsgillenas historia minner om den medeltida vördnaden av två helgon, inte ett.

(Inom parentes kan sägas att ”tjugondag Knut”, då julfirandet av hävd skall upphöra, är uppkallat efter Knut Lavard, vars festdag ursprungligen var den 7 januari, dagen för mordet år 1131.)