Våra äldsta kungaporträtt?

Frågan har anmält sig hur långt tillbaka i tiden vi kan sätta ansikten på våra kungar. För vanligt folks räkning är svaret lätt: före de vitt spridda litografierna av Oscar II med familj, som fanns överallt i gård och stuga vid förra sekelskiftet, visste den absoluta majoriteten av alla svenskar inte hur kungen såg ut. (Före 1890-talet var det inte heller många, undantaget sjöfolk och en del stockholmare, som visste hur svenska flaggan såg ut, men det är en annan historia.)

Men när började kungarna själva låta förfärdiga porträtt av sig? Den som besöker Gripsholms slott och beser det statliga porträttgalleriet kan lätt få för sig att allt började med Gustav Vasa, men det är inte sant. Vi har porträtt och/eller skulpturer av flera senmedeltida föregångare på tronen, som Kristian I, Hans (en magnifik skulpturgrupp i Odense – åk till Danmark och se den, om ni inte redan har gjort det!) och Kristian II. I Kristian I:s fall är vi så lyckligt lottade att vi har ett porträtt av en verklig renässansmästare, Andrea Mantegna, som målade av kungen när han var på släktbesök i Mantua. Unionskungen kan ännu beskådas i en fresk i Camera degli Sposi i stadens stora hertigpalats. Dessutom har vi en uppenbarligen mycket porträttlik skulptur av Karl Knutsson, sannolikt förfärdigad av Bernt Notke, som nu förvaras på Gripsholm. Troligen har den ursprungligen varit placerad i Storkyrkan i Stockholm.

Så långt är det inga problem. När det gäller de målningar och skulpturer som har överlevt från unionsregenterna Margaretas, Eriks och Kristofers dagar (första hälften av 1400-talet) är det svårare. Vissa avbildningar kan mycket väl vara porträtt, men om vi skall vara ärliga vet vi inte. Det kan lika gärna röra sig om standardporträtt av härskare utan personliga karaktäristika. Detta gäller, med all säkerhet, även de avbildningar som finns på äldre tiders sigill, till exempel Magnus Erikssons från mitten av 1300-talet. I danska Ringsted finns en kyrkmålning av kung Birger Magnusson, som störtades 1318 och dog i exil, men det är långt ifrån säkert att det rör sig om ett egentligt porträtt.

Enligt en hypotes som förknippas med Jan Svanbergs forskarmödor kan vi dock fortfarande se porträtt av härskare som regerade i Sverige andra hälften av 1200-talet. Birger jarl, som ligger begravd i Varnhems klosterkyrka i Västergötland, är av allt att döma avbildad i form av ett konsolhuvud i samma byggnad. Likheten mellan skulpturen och jarlens bevarade huvud är slående. Därmed öppnar sig möjligheten att även jarlens söner, kungarna Valdemar och Magnus Ladulås, har avbildats på liknande sätt i Skara domkyrka. Här finns två konsolhuvuden som mycket väl kan vara någorlunda trogna avbildningar av de kungliga bröderna. Absolut säkerhet i denna fråga lär vi aldrig nå, men med tanke på hur furstar avbildades vid denna tid på kontinenten är det allt annat än osannolikt att hypotesen är korrekt.