Mora stenar

Vad vet vi om Mora stenar i Uppland? Stämmer det att svenska kungar har upphöjts till sitt ämbete ute på uppländska landsbygden? Varför? Hur viktig är platsen?

Egentligen är det Mora äng, en plats på gränsen mellan de gamla folklanden Attundaland och Tiundaland, ca en mil sydöst om dagens Uppsala, som är intressant. Dagens stenar är sekundära. Troligen var det ängens funktion som gräns som gjorde den viktig för möten och ritualer, men mer än så kan vi inte gissa oss till när det gäller frågan ”varför?”.

Däremot kan vi spräcka en del myter om platsens funktion. Enligt traditionell svensk historieskrivning ”togs och dömdes” sveakungarna sedan urminnes tid på Mora äng. Här skall det även ha funnits en särskild sten, sedan länge omöjlig att lokalisera, på vilken kungarna mottog folkets hyllning. Ett par mindre stenar med kungliga inskrifter är dock bevarade; de lades dit under senmedeltiden i samband med hyllningar. Sedan 1770 förvaras de i en byggnad vid Ängsvaktartorp i Lagga. Stenarna bevisar att platsen använts för kungliga ceremonier under senmedeltiden, det vill säga efter det att idén om Mora äng som gammal kungahyllningsplats slog igenom, men de säger inget om hur långt tillbaka i tiden traditionen sträcker sig.

I en källkritisk analys, publicerad 1988, visar forskaren Elsa Sjöholm att hela traditionen om Mora äng med all sannolikhet uppkom så sent som på 1300-talet. Förmodligen rör det sig om en propagandamyt, skapad för att stärka Magnus Erikssons monarki och ge den äldre anor och ceremonier än den i själva verket hade. I äldre källor, inklusive Upplandslagen från 1290-talet, nämns inte stenarna. Första gången orten hänvisas till som kungavalsplats är i Södermannalagen (där det kan röra sig om ett senare tillägg) och i Erikskrönikan, båda från 1300-talet.

Mora stenar utgör alltså ett viktigt kulturarv, men stenarna och platsen är främst intressant för 1300- och 1400-talens historia, inte för den äldre tid som flera generationers svenskar har lärt sig att förknippa dem med.