Hur länge har Sverige varit ett arvrike?

Frågan har dykt upp mot bakgrund av en tidigare blogg, där jag till vissas förvåning konstaterade att endast ett litet antal (idag tre) personer har rätt att ärva den svenska tronen. Hur länge har kungar och drottningar överhuvudtaget fått ärva sina positioner? Hade vi inte valkungarike en gång i tiden? Stämmer det att det var Gustav Vasa som ändrade på det?

Svaret på den sista frågan är både ja och nej. Det stämmer att Gustav Vasa tvingade igenom en så kallad arvförening på riksdagen i Västerås år 1544. Enligt denna lag skall kronan vara ärftlig inom kungens släkt (äldste son ärver fadern) tills denna dör ut; sedan skall kungaval ske. Visserligen bröt man mot successionsordningen redan i nästa generation, eftersom medlemmarna av familjen Vasa gjorde uppror och avsatte varandra, men i princip har vi hållit fast vid arvrikesprincipen in i modern tid.

Problemet är att Gustav Vasa, mer än någon annan svensk monark, var fenomenal på att göra PR för sin egen person. Han lyckades trumfa igenom bilden av sig själv som en landsfader, varför vi ofta ger honom äran av mer än han förtjänar. Arvriket är ett typiskt exempel. Västerås arvförening var nämligen bara en i raden av kungliga bestämmelser om att den svenska kronan skulle vara ärftlig. Det enda speciella med 1544 års bestämmelse var att dessa regler gällde just huset Vasa och att detta kungahus – till skillnad från de tidigare – lyckades hålla kvar kronan inom släkten.

På 1400-talet har vi ett antal exempel på att svenska kungar försökte införa arvrike, men ingen lyckades. När Karl Knutsson låg för döden i maj 1470 ville han sätta in sonen Karl Karlsson i det kungliga ämbetet, men det testamente som skulle bereda vägen för unge Karl ignorerades. Det gick inte mycket bättre för kung Hans, som 1499 genomdrev ett formellt val av sonen Kristian (II) till svensk tronföljare. Hans störtades visserligen 1501, men Kristian lyckades som bekant tilltvinga sig tronrättigheterna genom invasion år 1520. I detta läge, mot bakgrund av militära segrar, tvingade Kristian II det svenska riksrådet att låta honom krönas inte bara som vald kung av Sverige utan som regelrätt arvkonung.

Om vi skall vara petiga är det alltså genom denna händelse – Kristian II:s och rådets beslut år 1520 – och inte genom Västerås arvförening som Sverige i praktiken, om än inte i teorin, blev ett arvrike. Efter 1520 har alla svenska kungar som inte vunnit tronen genom kupp, uppror eller krig mot sittande monark fått ämbetet till följd av reglerna om arvsföljd. Gustav Vasa, som vunnit tronen genom kriget 1521–1523 och påföljande val i Strängnäs, fortsatte endast företrädarens politik. Med modern terminologi skulle vi säga att han institutionaliserade existerande praxis.