Bubbel, kung eller organisation?

Jag har hört det i åratal: ”Det är ju riktigt bra, även om det inte är champagne…? Det där italienska vinet med riddaren, du vet.” Eller: ”Är det uppkallat efter oss…? Så spännande! Men det är ju felstavat!”

Och jag blir lika trött varje gång. Folks okunnighet (härmed avses i synnerhet okunnigheten hos medlemmar i Rotary) om tidigmedeltida historia når nya lågvattenmärken varje gång det kommer på tal. Vinet Rotari, alltså. Italienskt bubbel (spumante) som är helt OK, särskilt till fiskrätter eller som lättare inledning på en trevlig kväll. Men det är inte, inte, inte uppkallat efter en riddare. Ryttaren på etiketten är en kung. En av 600-talets viktigaste kungar i Västeuropa.

Rothari, som regerade i det langobardiska Italien – det vill säga den stora del av landet som inte lydde under kejsaren i Konstantinopel – mellan 636 och 652, var allt annat än obetydlig. Innan han blev kung hade han varit hertig i Brescia. År 643 lät han ge ut Edictum Rothari, den langobardiska lagsamling i 388 kapitel som låg till grund för åtskillig juridisk aktivitet i stora delar av Europa under mer än ett halvt årtusende; även de svenska landskapslagarna är influerade av verket. Kung Rothari var även mannen som erövrade Ligurien från bysantinarna och krigade till sig omfattande landområden i Emilien, så att floden Scultenna (Panaro) blev ny gräns mellan det kungliga och det kejserliga Italien.

I äldre italiensk historia är han ett stort namn. Det är inte alls märkligt att han fått ge namn åt ett mousserande vin. Däremot har han ingenting gemensamt med den internationella organisation som bär namnet Rotary. Organisationen, som grundades 1905 i Chicago, har sin upprinnelse i det engelska ordet för ”rotera”. Representanter för olika yrken möttes hemma hos varandra och värdskapet ”roterade”, varav namnet.

Så vad gör undertecknad när han bjuds på Rotari (drycken) och blir ombedd att kommentera ”riddaren” på etiketten? Först konstaterar han att han inte är medlem i Rotary (föreningen) och att denna inte har det minsta med bubblet att göra. Sedan ger han sig, som den legitimerade besserwisser han är, in i en föreläsning om att riddaren inte alls är en riddare utan en kung (Rothari), varpå de arma åhörarna lär sig mer om tidigmedeltida lagstiftning än de trodde att de någonsin riskerade att få veta.