Hade Finland en egen kung 1918?

Nej och ja. Som det internationella läget såg ut efter det att Finland vunnit självständighet från Ryssland var det inte konstigt att den unga nationens ledande män föredrog en monarki framför en republik. Man vände blickarna mot Tyskland, där flertalet av Europas regerande furstehus hade sina anor och varifrån de arméer hade marscherat som nyligen besegrat Ryssland i första världskriget. Banden mellan den finska regimen och den tyska var starka.

Valet föll på lantgreve Friedrich Karl av Hessen (1868–1940), som var gift med Margareta, dotter till den tyske kejsaren Fredrik III och Victoria, dotter till den brittiska drottningen med samma namn. Till saken hör att lantgrevens far i praktiken hade varit mer dansk än tysk – han hade haft en hög militär ställning i Danmark – och inte slagit sig ned permanent i Tyskland förrän på 1870-talet. Lantgreven hade alltså också nära band till Skandinavien.

Formellt valdes Friedrich Karl till kung av Finland av lantdagen (där dock många ledamöter, av olika skäl, inte var närvarande vid tillfället) den 9 oktober 1918. Men kort tid senare slutade första världskriget med tyskt nederlag. Den tyske kejsaren Vilhelm II abdikerade och alla tyska kungligheter miste sin rang. Både opinionen i Finland och Friedrich Karl insåg att trontillträdet inte längre var aktuellt. Dessutom var de segrande västmakterna – Storbritannien och Frankrike – emot att en tysk lantgreve blev finsk kung. Den 14 december 1918 avstod lantgreven från kronan, och Finland blev republik.

Vad hade Friedrich Karl kallat sig, om han verkligen blivit kung? Troligen Fredrik Kaarle, såsom han benämndes i Finland vid tiden, eller Fredrik Karl, som han hette på svenska. Ett envist rykte gör gällande att han skulle ha antagit namnet Väinö I, men jag har inte kunnat verifiera uppgiften.