Kröningar i Sverige

När kröntes den förste svenske kungen? Och varför upphörde vi med bruket? Numera blir ju inga monarker krönta och uppträder med kronor på huvudet, eller?

Sådana frågor dyker regelbundet upp i mailboxen, och det är inte svårt att förstå varför. Kungar förknippas ju med kronor men bär aldrig sådana på huvudet. Varför? Därför att de inte är krönta. Hur kan det komma sig?

Kröning är ett bruk med gammaltestamentliga anor, vilket under medeltiden blev en integrerad del av den kristna invigningen av kungen till ämbetet, upphöjelsen till rollen som monark. Genom kröningen – en invecklad ritual med smörjelse, investitur med regalier (krona, spira, svärd, äpple m.fl.), intronisation och mässa – insattes kungen i ämbetet och fick Guds välsignelse. Ärkebiskopen smorde kungens huvud, bröstkorg, skuldror, rygg, armbågar och händer med helig olja, vilket gav honom gudomligt mandat att regera.

I synnerhet på 1100-talet ökade kröningens betydelse i Västeuropa, detta som en följd av statsmaktens utveckling och kungens allt tydligare härskarpretentioner. Den förste skandinaviske kung som bevisligen kröntes var Magnus Erlingsson av Norge, år 1163 eller 1164. Första kända svenska kungakröning ägde rum 1210, då Erik Knutsson kröntes efter att ha segrat över Sverker Karlsson vid Gestilren. Det är fullt möjligt – rentav troligt – att Sverker själv hade krönts år 1200, men vi saknar källor om detta. Den första kända drottningkröningen i Sverige ägde rum 1281, då Magnus Ladulås gemål Helvig kröntes.

Den siste kungen som kröntes i Sverige var Oscar II, år 1873. Därefter har kungarna, först Gustaf V, valt att avstå. Varför? Egentligen är det ingen som vet. Men vi har klara indicier på att Gustaf V uppfattade kröningen som ett omodernt fenomen som en modern monark borde lämna bakom sig. Så gjorde man i hela Europa vid förra sekelskiftet. Av särskilt stor vikt var det säkerligen att den tyske kejsaren och preussiske kungen Vilhelm II avstod från kröning. Det svenska kungahuset stod vid denna tid den tyska kejsarfamiljen nära.

I vår del av världen är det bara det brittiska kungahuset som har hållit fast vid kröning. Elizabeth II kröntes till drottning i Westminster Abbey 1953. Övriga kungahus avstår. Däremot fortlever liknande traditioner (som inte är identiska med kristna kröningsceremonier) i utomeuropeiska monarkier, som Brunei och Swaziland.