Har sagokungarna existerat?

Hur är det egentligen med ”sagokungarna” i vikingatida och medeltida källor? Har Fjolner, Vanlande, Yngve Frej, Harald Hildetand, Sigurd Ring och Ragnar Lodbrok existerat?

Förr togs deras existens för given. Mer än så: Johannes Magnus ägnade sig på 1500-talet åt att uppfinna ytterligare kungar för att bättra på den svenska regentlängden, alldeles som Saxo Grammaticus hade gjort för Danmarks vidkommande på 1100-talet och Geoffrey av Monmouth hade gjort för Englands.

Men har de verkligen existerat? Hur långt tillbaka känner vi till verkliga kungar i Sverige?

Svaret är att de äldsta kända kungarna som med säkerhet kan fastställas för nuvarande Sveriges del är de som nämns i Rimberts biografi om Ansgar, Vita Anskarii. Ingen av dessa kungar – som Björn, som bodde inte långt från Birka – nämns i Ynglingasagan och andra fornnordiska sagor. Därför är det omöjligt – utifrån ett källkritiskt perspektiv – att spekulera om sagokungarna. Med ett undantag.

Undantaget är Hugleik, som han kallas i fornnordisk sagatradition, eller Hygelac som han heter i det anglosaxiska Beowulfkvädet och Chlochilaichus, som han heter i Gregorius av Tours 500-talskrönika Decem libri historiarum. Källorna är ense om att han kom från norr med skepp, plundrade i nuvarande Nederländerna och dödades, enligt Gregorius av frankiska krigare. Händelsen utspelade sig troligen på 510-talet. Däremot vet vi inte exakt var Hugleik hörde hemma. Källorna är oense – ibland är han från Götaland, ibland från Danmark, ibland från svearnas område. Men han är och förblir den förste namngivne härskaren i vår del av världen.