Kung Sverre

En av Norges mer prominenta monarker under medeltiden är den stridbare kung Sverre, som erkändes i stora delar av landet från 1177 till sin död 1202. Sverre var en kraftig förespråkare för en stark monarki med makt även över kyrkan, vilket resulterade i en påvlig bannlysning. Men vem var Sverre? Hade han rätt till kronan?

Sverre dök upp plötsligt år 1176, närmast från Färöarna, och hävdade att han var son till den tidigare kungen Sigurd Munn. Sedan besegrade han sina motståndare i ett inbördeskrig som gått till historien som en kamp mellan birkebeinarna (Sverres folk) och baglerna (hans motståndare), men det dök alltid upp nya fiender, och kampen fortsatte till långt efter Sverres död. Som ett led i kampen lät Sverre den isländske abboten Karl Jónsson påbörja skrivandet av hans historia, ”Sverres saga”, där vi kan läsa om den blivande kungens ungdom på Färöarna, hur han i 24-årsåldern fick veta att han var son till kung Sigurd och hur han gav sig av för att återta faderns kungarike.

Kan vi lita på detta? En nyfiken frågeställare undrar.

Svaret är att nej, det kan vi inte. Vi har, ärligt talat, ingen aning om vem Sverre egentligen var och vem som var hans far. Han kan mycket väl ha fabricerat det kungliga faderskapet. Eftersom Sverre själv såg till att skriva sin historia är ”Sverres saga” mycket tendentiös och måste tas med stora nypor salt.