Följetongen Hillary, forts.

WASHINGTON Suck, tänkte jag i morse. Hur mycket av mitt yrkesliv har jag ägnat åt diverse Clintonskandaler?

Dags igen. Se första sidan i New York Post. Och, för att förekomma, nej, detta är inte en pseudohändelse, det handlar om USA:s förra utrikesminister och sannolika nästa demokratiska presidentkandidat (mer bakgrund i denna bloggpost).

Den här saken är långt från över. Oavsett om Hillary Clinton har rätt, vilket många anser, när hon säger att UD-anställda själva fick bestämma vilka mejl som är privata kvarstår en rad frågor. Inte minst om den egna servern hemma i makarna Clintons bostad i Chappaqua i New York (där de, så vitt man vet, inte tillbringar särskilt mycket tid och i alla fall inte gjorde under Hillary Clintons fyra år som utrikesminister när hon varvade jordklotet några gånger).

Det senaste är att ett par av hennes närmaste medarbetare också använt sig av privata mejlkonton, samt att nyhetsbyrån AP begär att få ta del av materialet hon överlämnat till State Department. Vidare fortsätter samma typ av brännvinsadvokatanalyser av enskilda ord och fraser som alltid med Clintons (vem minns inte Bill Clinton-klassikern: Det beror på vad innebörden i ordet ”är” är). Hon sa att servern innehåller kommunikationer mellan henne och maken, men Bill Clinton ska bara ha skickat två mejl i hela sitt liv. Hon sa att hon inte vidarebefordrat något hemligstämplat material, men New York Times (länk) tycker att det låter osannolikt med tanke på att så gott som allt automatiskt hemligstämplas. Hon sa nyligen vid ett framträdande att hon hamstrar nästan allt, men påstod nu att hon raderat mejl om dotterns bröllop. Och så vidare.