Världsbäst på bistånd och världsbäst på vapen

NEW  YORK. Hela USA har stängt ner, men tro inte att jag har tråkigt för den sakens skull. Idag handlar det om korruption i tidningen, och att det är något som Sverige tycker är viktigt att bekämpa inom FN, så att svenska företag ska kunna sälja fler saker till dem. Det finns stora lukrativa kontrakt där, och FN shoppar för 15 miljarder om året. Dock helst inte från Sverige.

Korruption är dock inte så mycket att bry sig om när det gäller våra egna intressen, det vill säga svensk vapenexport. FN försöker få medlemsländerna att införa regler mot korruption när de exporterar vapen. Men där är ska inte FN komma och lägga sig i vad vi gör, har Sverige meddelat.

Vapenexporten är, liksom biståndet, inte alls någon valfråga, och de stora partierna tycker inte att det är några konstigheter att samtidigt vara världsbäst på bistånd och världsbäst på vapenexport. Några produkter som svenska företag allra helst vill komma in och sälja i stor skala till FN är bland annat tält och tillfälliga bostäder för flyktingläger. Det måste ju vara världens smartaste affärsidé — att tillverka vapen för krig, och sedan tillhandahålla det som behövs när människor flyr därifrån?

Eller vänta, det kanske inte är samma personer vi pratar om — det är några som får våra vapen (som sen inte använder dem) och några andra som flyr från krig? Lura lite på den frågan en stund. Läs sedan det jag skrev tidigare i vår om hur vapen sprids över jorden, och nästan alltid hamnar där det inte var tänkt från början. De briljanta kollegorna på Konflikt i P1 gjorde också ett program som jag fortfarande minns om internationell vapenhandel. Det är inget som pågår på en undanskymd basar någonstans — utan det är vad Sverige är en hyfsat stor spelare i. Och det går bara åt ungefär 120 miljarder dollar om året i mutor inom den internationella vapenhandeln.

Så vad har FN och bistånd och vapenexport med varandra att göra? Precis allt. För det handlar om vår självbild. Att ge miljarder till FN för att världen ska bli bättre är något som får många att känna sig bra och resultat efterfrågas sällan. Att sedan exportera avancerade vapen rakt in i diktaturer och som hamnar i krigszoner, tja, hur känns det? Aldrig blir Sverige så fascinerande som just i dessa brytpunkter, tycker jag. Jag satt med en svensk militär av hög rang en kväll i Kabul i somras och talade om just detta. Han är en av mina favoritpersoner och vi undrade båda två rakt ut i den svarta natten varför så mycket hyckleri omsluter svensk vapenexport. Vad tror ni; varför är detta ämne så jobbigt? Det är minst lika knepigt som när vi ger pengar till FN utan att ställa så höga krav eller bry oss om resultat, utan mer bara hoppas på det bästa — och dessa två möts alltså i dagens kolumn.

Jag ringde också miljöpartisten Bodil Ceballos igår. Hon deltar i den parlamentariska utredning som ska utreda svensk vapenexport till diktaturer. Det ska bara ta två år att komma fram till om rekordstor vapenexport är förenligt med att beskriva Sverige som en ”humanitär supermakt”, vilket UD gärna gör när de åker till FN i New York och talar om bistånd. Vapenexportutredningen ska dock inte ens beröra om svensk vapenexport behöver regler för korruption. Men Ceballos berättade att hon nu lagt in en motion om ett tilläggsdirektiv:

”Vapen är hur mycket korruption som helst. ’Företagshemligheter’ kallas det då. Vi vill att vi i utredningen ska titta på det. Vi ska inte ligga lägre än vad FN säger. Vi ska ju ligga bättre. Vi har ju varit föregångare när det gäller mänskliga rättigheter i FN. Vi håller ju på att förlora det.”

Om hon får igenom sin idé?

”Det är inte helt omöjligt”, tror hon.

Här är hela listan på de som ska utreda vapenexporten. Maila din favorit och kolla hur det går för dem.