Tår man inte får trampa på

”Hoppas kroppspulsådern på dig sprängs när du tränar…”

Ja, ibland får man onekligen underhållande mejl. Ovanstående rader kom från någon som uppenbarligen gått igång rejält på mitt ironiserande över Rebecca Weidmo Uvells Aftonbladetkrönika om dagens hälsohetsande. För det mesta är tonen ganska fredlig i kommentarsfältet på den här bloggen, men det är några ämnen som tydligen berör lite extra. Och som retar kommentarsviljan hos människor.

Kost i allmänhet och LCHF i synnerhet är ett annat ämne som berör, liksom debatten om samexistensen mellan hundar, hundägare och löpare i spåret. Synd att man inte kan få igång samma debattvilja om varför Sverige inte längre får fram några världslöpare eller om vem som egentligen får kalla sig ”löpcoach”. Där har vi verkligen ett stort problem, för ju fler som fattar tycke för löpning desto större blir behovet av riktigt kunniga löpcoacher. Och då snackar vi inte folk som gått en snabbutbildning, folk som kanske också är duktiga löpare och känns både trovärdiga och kunniga. Nej, vi snackar folk som verkligen kan det här med träningslära. Om syftet med olika pass och hur de kommer att hjälpa dig att uppfylla dina mål. För jag lovar – ställer man den frågan till de flesta av de ”löpcoacher” som kläcks fram i mängder just nu så kan de inte svara tillfredsställande på den. Och du riskerar att bli feltränad och skadad.

Det, mina vänner, är något som verkligen borde debatteras med liv och lust. Återkommer till ämnet inom kort.