Forskaren om non-responders

Alla svarar inte lika bra på hård träning, visar forskning. Foto: Colourbox.

Mikael Mattsson, doktor i fysiologi vid GIH i Stockholm, svarar på två frågor som kommit med anledning av ett inlägg på bloggen nyligen:

Behöver man träna hårt för att få en hälsoeffekt?

Nej. Man kan få alla hälsoeffekter som träning kan ge utan att köra maxpass och få blodsmak. Det testvärde som kan sägas vara ett riktmärke är 35 ml/kg (syreupptagningsförmågan för en normaltränad person – elittränade ligger ofta över 50 ml/kg). Sedan får man inte så mycket större hälsoeffekter av att vara bättre tränad, men det kan ju vara smart att ha marginal när man är ung så att man klarar att ligga över det värdet även när man blir äldre och försämras. Man måste dock träna fler minuter om man kör lugnt än om man tar i mer, något som passar en del bättre och några sämre.

Kan man ta reda på hur man svarar på en viss typ av träning?

Och ja, man kan ta reda på vilken ”responder” man är. Det enklaste sätter är att träna och se om man blir bättre! Men kan man ta ett gentest? Då är svaret nja. De 11 gener som man tittade på i det omdiskuterade, brittiska tv-programmet (James Timmons, Edinburgh) sägs stå för drygt 20 % av träningssvaret. Jag tror att de precis har börjat med kommersiell testning.

Ett stort problem är att mycket av det som kommit ut angående fitnessgener och fysisk prestationsförmåga kommer från the Heritage Family Study, då man testade EN stor grupp och EN typ av träning. Timmons & Co har sedan testat annan typ av träning, men fortfarande är det några få olika upplägg som man bygger slutsatserna på. Det betyder att de gener om sägs vara ansvariga och de som räknas som non-responders helt säkert kan sägas svara dåliga på det upplägg som användes. Däremot kan man inte vara säker på att de är non-responders i ett annat träningsupplägg.

Dessutom låter non-responders väldigt slutgiltigt. Eftersom även andra faktorer spelar in i träningssvaret, såsom kosthållning, sömn, återhämtning, omgivning, är det fullt möjligt att de bara är non-responders i sin nuvarande situation. Inom idrotten finns det hur många exempel som helst på folk som har tränat efter ett upplägg och blivit jättebra, sedan bytt och tappat i förmåga – och vice versa.

Inom den medicinska forskningen har man till och med börjat gå vidare till nästa steg från gentester. Man vet till exempel att vissa genvarianter ger ökad risk för diabetes, men om man samkör gentesterna med sammanställningar av miljöfaktorer så kan man se att personen med den genvarianten endast har ökad risk för diabetes om den samtidigt har lågt intag av beta-karoten (äter inte grönsaker) och högt intag av viss E-vitamin (finns i frityrolja…ja, jag befinner mig USA just nu).

Med detta vill jag tydliggöra att ett gentest är långt långt ifrån en slutgiltig sanning och att man själv äger och kan påverka sin situation. Det orättvisa ligger i att vissa kommer att ha lättare än andra att nå ett visst resultat.