San Francisco-romantik #1

The Bay Bridge från Oakland-sidan. Foto: Phil Coblentz.

”The only place in North America not destroyed by the government”, sjunger Annika Norlin alias Hello Saferide i sin hyllningskavalkad ”San Francisco”. Det finns definitivt andra progressiva gräsrotsstäder att njuta av i USA, men när man i gryningssolen kör in mot city från Oakland – San Franciscos intressanta men på många sätt ganska ogästvänliga grannstad – och vid The Bay Bridge möts av ljusskimret över North Beachs arkitektoniska lapptäcke, känns textraden nästan sann. Åtminstone dess sentimentala anda. Det är inte svårt att romantisera SF. På avstånd är det en av världens vackraste städer, nästan löjligt vykortsanpassad i all sin dimhöljda storstadsgrönska. Den är förstås lika vacker även på nära håll, men då syns också de mer dunkla aspekterna. Allt det där som är täckt i mörker på vykorten. Det pittoreska SF är dock beroende av det luggslitna SF. De färgglada viktorianska praktradhusen i Hayes Valley har en gammal kärlekshistoria med de nedgångna SRO-hotellen i den ökända stadsdelen The Tenderloin, nästgårds. Och så vidare. I det SF som undertecknad har kommit att älska hör alla delar ihop, vilket även är ett synsätt som ligger till grund för den mentalitet som kännetecknar staden. Det har skrivits många låtar om SF. Hello Saferides är en av de finare, i all sin ultrapoppiga entusiasm. Lyssna på ”San Francisco” på Spotify.

Ett soligt North Beach med landmärket Coit Tower. Foto: Erik Augustin Palm.