Är du en idrottsfascist?

I senaste numret av SJ:s ombordtidning Kupé finns en artikel som handlar om ”vår tids jobbiga typer”.

Läser i SJ:s ombordtidning Kupé om ”vår tids jobbiga typer”. Dit hör tydligen ”Idrottsfascisten” som tycker att det är tråkigt att jogga ensam på lunchen och därför tvingar hela firman att vara med. Han – för artikelförfattaren verkar förutsätta att idrottsfascisten är en man – håller möten i plankan och på konferensen ingår obligatoriska gympapass. Förstår inte riktigt vad ”tabatarum” är för något, men där tränar tydligen denne man sin hustru om kvällarna?! Vidare cyklar han ett par mil till jobbet i gryningen… Och vill man inte ”utsättas” för en sådan här chef så avråds man från att ta ett jobb där det står tävlingscyklar och rullskidor redan i entrén.

Att tvinga sina medarbetare att springa maran är förstås inte särskilt smart. Det tror jag i och för sig inte att särskilt många chefer gör – desto vanligare tror jag ”idrottsfascistens” raka motsats är, det vill säga en chef som inte är särskilt sportig av sig och som ständigt fantiserar om nästa sockerstinna fikarast. Eller något däremellan. Vad säger ni, vem är er drömchef? Idrottsfascisten, bullfikaren eller någon helt annan? Kanske helst någon som gillar att träna men som också gärna tar en bulle ibland?

LÄS OCKSÅ:

Är din chef en hälsofanatiker?

Tabubelagt att inte träna på jobbet

Friskvårdsbidragen ineffektiva