Hundägare, håll koll på era små bestar!

Lösa, aggressiva hundar verkar vara ett stort irritationsmoment bland Maratonbloggens läsare. Foto: Colourbox.

I morse slängde jag på Maratonbloggens Facebooksida ut frågan om vad som gör dig mest frustrerad i din löpning. Det kom flera olika svar, som handlade om allt från att ”det är så mycket besvärligare på vintern” till ”dagisebola”. Och från mörker och stukade fötter till:

”Lösa hundar! Den värsta gången var när jag sprang i mitt favvospår och det kommer en grand danois (gigantisk vovve) från ingenstans. Inte en ägare i sikte!”

Alltså – jag blir lite matt. Vad är det med somliga hundägare och deras totala oförmåga att hålla koll på sina ”snälla” bestar som ”bara vill leka lite”? En liknande grej hände mig i lördags, jag joggade på gångvägen längs Rålis på väg mot Västerbron. Närmar mig ett ekipage med lös hund plus ägare och när jag håller på att passera hunden visar den tänderna, fräser och gör ett utfall mot mig. Ägaren låtsas som om det regnar. Själv klarade jag mig undan med blotta förskräckelsen men kan intyga att pulsen låg många snäpp högre under en bra stund efteråt.

Det måste rimligen finnas en hel del hundägare bland mina bloggläsare och jag är nyfiken på hur ni tänker kring detta. Vi löpare är ju inga tankeläsare, hur ska vi kunna veta om den där hunden som gör utfall mot oss och visar tänderna bara vill leka eller faktiskt går till attack? Har en god vän som under en löprunda för några år sedan blev svårt biten i vaden av en lös hund och tyvärr har jag flera liknande historier på samma tema. Ska det vara så svårt att antingen uppfostra sin hund ordentligt eller hålla den kopplad?

Förklara gärna, jag är idel öra…