Petra Månström
Att kunna delta i lopp är inte självklart för alla – det kan stupa på anmälningsavgiften. Foto: Erik Mårtensson/Scanpix.
De flesta som faller för löpning gör det för sportens enkelhet. Den kräver egentligen inte mycket mer än ett par löparskor för att kunna utföras och man behöver inte heller något dyrt gymkort. Men de flesta som fastnar för löpning blir förr eller senare sugna på att springa ett lopp – och där ser det tyvärr inte bättre ut än att många lopp börjar bli riktigt dyra att delta i. Om man ens lyckas knipa en plats då de riktigt populära loppen blir fulltecknade nästan omgående. Börjar möjligheten att kunna löpträna och springa motionslopp bli en klassfråga? Är det den utvecklingen vi vill ha? Den frågan ställer sig en bloggläsare i ett mejl till mig och jag kan bara hålla med.
Anmälningsavgiften till Asics Stockholm Marathon är 945 kronor. Vill man springa DN Stockholm Halvmarathon får man punga ut med 495 kronor. Men priset tar utan tvekan den extrema sim- och löptävlingen ”Ö till Ö” där man för 300 kronor köper sig möjligheten att delta i en utlottning där ”vinsten” är äran att få betala en startplats för 9 600 kronor. Ironman Kalmar kostade innan tävlingen fick Ironmanstatus 1 800 kronor att delta i – nu går anmälningsavgiften loss på över 4 000 kronor. Innan Ironmanstatusen kostade två dagars hotellboende på plats 1 200 kronor – nu 3 600 kronor, plus en hundring i betalningsavgift.
Exempel på anmälningsavgifter till lopp utomlands:
Amsterdam Marathon: 562 kr
Amsterdam Half Marathon: 216 kr
Prague Marathon: 649 kr
Frankfurt Marathon: 605 kr
Visst – marknaden styr och visst är det så att man inte måste delta i lopp. Men stora lopp är viktiga drivkrafter för många löpare, ett gemensamt mål som många samlas kring – oavsett klasstillhörighet och ekonomiska muskler. En annan intressant detalj i sammanhanget är att många stora lopp utomlands är betydligt billigare att delta i än motsvarande i Sverige.