”Paleo är för välbeställda människor med för mycket fritid”

Vill du vara riktigt inne just nu så äter du svindyr stenålderskost och bär tunga stenar i skogen. Foto: Colourbox.

Det vimlar av träffsäkra blogginlägg och krönikor om träning och kost just nu. Mikael Nelkers klockrena inlägg om karatefylla och distans till vad man pysslar med var förra veckans höjdpunkt. Mona Masris krönika i Sydsvenskan om löpningen som klassmarkör var intressant om än lite märklig.

Nu är det en annan bloggare som har glimmat till lite extra,  nämligen Kalle Zackari Wahlström som skriver om träning enligt devisen ”hur man gör för att bli stark som en björn och snabb som en örn” på Café. I ett (enligt mig) mästerligt blogginlägg skriver han om funktionell kost i allmänhet och så kallad stenålderskost (paleo) i synnerhet. I likhet med löpning är också den här kosthållningen en tydlig klassmarkör, menar han:

”Paleo är på många sätt en diet symptomatisk för vår tid. Det har det aldrig varit viktigare att distansera sig från massan och definiera sig som individ. Vi konsumerar fram våra personliga personligheter. Vi är unika därför att vi köper surdegskultur på internet från en tatuerad kille i Brooklyn, precis som alla andra.”

Man måste helt enkelt ha pengar och tid för att kunna äta hälsosamt, menar Wahlström. Ekologiskt kött och ekologiska grönsaker och nötter kostar mycket och är inte helt lätt att få tag på. Och vidare:

”Paleo är mat för välbeställda människor med för mycket fritid. För människor som tränar och äter för tränandets skull. För oss som tränar och äter för livets skull funkar det lika bra med makaroner som med mandlar rostade i kokosfett.”

Tycker att inlägget är så oerhört träffsäkert, en fullständigt klockren beskrivning av något av det mest laddade i vår tid: kosttrender. Det ligger något i det Wahlström skriver, att stenålderskosten har dysfunktionella tendenser. Lagom är förmodligen bäst, men vad vet jag. Och det här med att tillbringa dagarna i kontorsstolen och sedan gå ut med barfotaskorna i skogen och välta stockar, klättra i träd och bita i mossan. Jag vet inte jag, känns lite tokigt det med. Dags att vi börjar bli vän med den tid vi lever i, så att kosten, träningen och livet i övrigt blir en mer harmonisk helhet.