Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) har lyckats uppröra stora delar av Löparsverige efter OS-petningen av Mustafa Mohamed. Foto: Scanpix.
Missnöjet med SOK:s OS-petning av Mustafa Mohamed fortsätter. En av de många som har engagerat sig är tidningen Runner’s Worlds förre chefredaktör Nils Lodin, som i en artikel ber SOK att tänka om. Han tar upp en mycket viktig sak, det största skälet till varför resultatbaserade gränser fungerar i maraton:
”Maraton, 42 kilometers löpning, skiljer sig från andra friidrottsgrenar. I maraton är det inte bara distansen som gör grenen speciell. Väder och vind kan variera, för att inte tala om banförhållanden och konkurrens. Dessutom har man en eller högst två, chanser att nå ett OS-kvalificerande resultat. I till exempel höjdhopp kan man hoppa vecka efter vecka tills man får till en fullträff.”
Ett purfärskt bevis på ovanstående såg vi ju på Stockholm Marathon i lördags, då en okänd jordanier, Methkal Abu Drais, sensationellt klev fram och vann – trots att hans personbästa var långt efter de favorittippade afrikanernas.
Flera tänkvärda läsarkommentarer apropå SOK-missen och deras copy paste-svar på alla klagomejl har också kommit på Maratonbloggen de senaste dagarna:
”För att understryka hur stor skillnad det är på Marathon mot andra OS-idrotter, även löpgrenar kan man ju illustrera det med segraren i helgens Stockholm Marathon. Han kom till start med ett pers som var 9 minuter långsammare en uppemot 7 andra löpare, nämndes inte ens i favoritlistan där han förmodligen legat motsvarande 25a eller liknande. Han vann.”
– Prosen
”Om kravet är att man måste vara topp 8 i världen för att få åka till OS – behöver vi verkligen en organisation som SOK med tanke på att det aldrig är mer än en halv handfull svenska idrottare som är så bra? Borde dom inte avskaffa sig själva och överlåta det lilla arbete som blir kvar till nån halvtidare på Bosön?
Å andra sidan tycker jag detta krav på topp 8 luktar samma hybristänkande som drabbade dem som arrangerade hockey-VM och inte lyckades fylla Globen i vår ena nationalsport.”
– Greup
”Om alla länder tillämpade samma kriterier skulle det alltså bara vara 8 deltagare per gren på OS.”
– Guest
”Det ni helt har förbisett är det som Musses tränare, Ulf Friberg, tar upp, nämligen att i det lopp där Musse sprang 2:12 var förhållandena supoptimala, hans form är på uppåtgående (nytt pers på 10000 m nyss) samt att han är en mästerskapslöpare och dessutom verkar vara synnerligen lämpad för maraton. Underlaget för beslutet är felaktigt och antagligen skadligt både för SOK:s anseende och för svensk löpning. Dessutom har ni lyckats få både motionärer och elitlöpare emot er. Not good.”
– Gunnar
”Oerhört svagt svar och svagt besked till Musse. Vi har skickat mängder med idrottare i många år som inte haft en chans på topp-8. Det är bara under Klüft-Holm-Olsson eran som vi har kunnat producera medaljer vid varje mästerskap. Det är inget normaltillstånd för Sverige. Jag tror inte heller Isabellah kommer klara medalj, men att sänka Musse när han kommit tillbaka från skada och slagit rekord på halvmarathon och har goda meriter känns konstigt, eventuellt korrupt och direkt felaktigt.”
– LOK
”Hur kommer det sig att en maratonlöpare måste springa på nytt svenskt rekord på marathondistansen för att få åka till OS när inga andra olympier har motsvarande höga krav? Borde inte rimligen alla olympiska deltagare ha lika vanvettiga krav, eller specialbehandlar ni löpningen bara för att ni saknar kunskap om sporten? Långdistanslöpning är ju gubevars ingen publiksport.”
– AnnWarg
SOK – än finns det tid att ta ert förnuft till fånga. Ge Musse chansen att visa vad han går för i London-OS!
