Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Fjällöpning är nog den mest rogivande löparformen som finns. Storslaget och totalt befriat från tidshets. Foto: Privat.
Eller nej – det vore kanske lite väl publikinfriande. Bantning kommer ni förhoppningsvis aldrig få läsa om på den här bloggen – och ett annat ämne jag sätter en ära i att undvika är tidshets. Helt enkelt därför att jag inte springer för att bli så snabb som möjligt. Hade jag haft målet att excellera i en sport hade jag definitivt inte valt löpning utan kanske simning eller möjligen tennis. Jag kommer aldrig att bli en snabb löpare och det rör mig inte i ryggen. Visst är det kul att slå ett och annat pers, men jag går inte under om jag inte lyckas. Mitt huvudmål är att kunna fortsätta löpträna så länge som möjligt – där är coach Ingmar en stor inspirationskälla. Eller min pappa som fick en startplats i Hässelbyloppet när han fyllde 70 tidigare i år. Hans mål? Att springa in på en tid under 70 minuter!
Länge leve evighetsmaskinen med benknäckarrumpa!!
