Kan man springa snabbt med brustet hjärta?

Foto: Colourbox.

Hur funkar ni läsare när känslolivet stormar? Springer ni bort eventuell hjärtesorg i spåret eller hoppar ni över träningen av brist på motivation och kraft? Är lite nyfiken på hur andra funkar i sådana lägen – för det här är nämligen ett ämne som ju helt klart faller inom kategorin ”mental träning”. Jag och en vän diskuterade frågan över en middag nyligen och kom fram till att det är fascinerande hur känslolivet kan påverka ens träning. Går jag till mig själv så varierar min träningsmotivation med en massa faktorer. En faktor är årstiden och vädret – vinter, kyla, halka och mörker till exempel. Men hur man mår och känner inombords har förstås också betydelse: är jag förbannad över någon jobbrelaterad grej brukar jag ofta få mer sprutt i steget – ”aggro-löpning”, helt enkelt. Men skulle jag ha ont i hjärtat blir oftast reaktionen den motsatta. Då känns det enklare att stanna kvar i soffan – oavsett årstid – eller bara köra lugna, sociala pass.

Är som sagt nyfiken på hur ni andra funkar och resonerar kring detta!