Karin Henriksson
SELMA I en rörelse som handlade om villkoren för både män och kvinnor var det faktiskt påfallande få kvinnor.
Och, de få som var med – och hade framträdande roller – lyfts inte fram på samma sätt som Martin Luther King jr, Hosea Williams, Ralph Abernathy, Fred Shuttlesworth, Andrew Young, Jesse Jackson och alla de andra männen i den amerikanska medborgarrörelsen.
Men jag vill lyfta fram en av dem, Diane Nash, som jag träffar i Selma i Alabama i samband med 50-årsdagen av Bloody Sunday.
– Tanken bakom rassegregationen var att få dig att känna dig underlägsen, fastslår hon.
Hon redogör för mycket betydande sina insatser i ”rörelsen” på ett försynt sätt – fram till dess att hon berättar hur arg hon blev över orättvisorna då och hur arg hon blev nyligen när en medarbetare till Lyndon B Johnson hävdade att det var presidenten som kläckt idén med en protestmarsch från Selma till Montgomery. Vilket hon visste att det inte var, eftersom hon och hennes blivande man James Bevel gjorde det.
Läs hennes inlägg här, i blackpressusa.com (hon nämner att inget av de ledande medierna ville ta in det).
o
Det handlade alltså om filmen Selma som bemöts lite olika av medborgarrättsveteranerna. Först säger de att den är ”bra” men när man borrar lite framgår att de har en hel del invändningar. Diane Nash rekommenderar Freedom Riders.