Henrikssons USA
Karin Henriksson
Karin Henriksson
WASHINGTON Om Bob Simon hade gjort reportaget satte jag mig väl tillrätta i tv-fåtöljen i vetskapen att det skulle bli givande, för att inte säga njutbart. Ord som här sammanfattar skickligt, kunnigt, välskrivet, tänkvärt, genomarbetat, ofta om ett oväntat ämne.
Sent på onsdagen kom den tragiska nyheten. Bob Simon omkom i en bilolycka på Manhattan, inte i en krigshärd eller på tundran, i luften, i en båt eller någon annanstans där han befann sig på uppdrag.
Han var 73 år gammal, medverkade i magasinet 60 Minutes och var anställt i tv-bolaget CBS i 47 år. Han bevakade konflikter från Vietnamkriget och framåt, och var stationerad i flera länder. Under Kuwaitkriget 1991 togs han till fånga och torterades, något han berättade om i boken Forty Days. CBS beskriver hans yrkesbana här. Det sista inslaget sändes i söndags – en intervju med regissören Ava DuVernay om filmen Selma.
Sorgen är kompakt bland alla journalistkolleger. Dödsbudet kommer dessutom vid en tidpunkt när journalister, journalistik och medier diskuteras hett. Bob Simon visade hur den bästa journalistiken ser ut och hur ovärderlig den är.
Karin Henriksson är SvD:s korrespondent i Washington sedan 1992.
Dessförinnan arbetade hon på många olika redaktioner i Stockholm samt i Bryssel och frilansade från USA åren 1987-92.
Det bästa med USA-jobbet är variationen, tycker Karin, med allt från stora världsnyheter till små kulturhändelser. Den som är intresserad av samhälle och politik kan inte önska sig något bättre än att bo i supermaktens huvudstad.
Utöver jobbet ägnar sig Karin åt litteratur, film, matlagning och uppskattar särskilt mångfalden och den vidunderliga naturen i USA.
Karin Henriksson har skrivit fyra böcker:
Jag kan inte sova (2007)
USA - så funkar det (2008)
En droppe svart blod (2013)
Reagan - En kontroversiell ikon (2015)
Bloggen handlar om presidentvalet, om debatten, om sakfrågorna, om väljarna och om knäppa saker som ständigt poppar upp i amerikansk politik.