Rosa Parks – inte bara en trött sömmerska

WASHINGTON Februari är Black History Month. Och då passar Library of Congress (länk) på att släppa tidigare aldrig offentliggjort material om Rosa Parks.

På eftermiddagen den 1 december 1955 vägrade Rosa Parks att resa sig från sin plats i bussen så att en vit passagerare skulle få sitta. Det blev den utlösande gnistan för 1950- och 60-talens medborgarrättsrörelse.

Att hon inte bara var en liten medelålders dam i Montgomery var visserligen känt, men de utdrag ur brev och anteckningar som görs tillgängliga för forskare från och med onsdagen – som skulle ha varit Rosa Parks födelsedag – tyder på hur djupt hon avskydde segregationen och visar att hon var tvungen att sedan lämna Alabama för att kunna försörja sig.

Här ett citat om bussarna i Montgomery:

”City bus lines. Front section reserved for white passengers. Seating space for 10 persons left vacant for white people, whether or not they board the bus en route to town. The bus driver often passes colored passengers with these empty seats, when he thinks enough are standing in the aisle. This means a larger number will be waiting for the next bus.”

I pappren finns vittnesmål om äktenskapet med Raymond Parks som var barberare och aktiv i anrika medborgarrättsorganisationen NAACP – precis som hon blev:

– Jag saknar dig så oerhört och önskar att du vore här, skrev hon till sin man från New Jersey där hon försökte skaffa ett jobb även till honom.

Och, här ett vykort från dr Martin Luther King jr:

Filmen Selma om medborgarrättsmarschen som blev slutpunkt i den här fasen i de svartas kamp har premiär i Sverige den 6 mars. Och, som framgått förut här på bloggen: mer bakgrund finns i min bok En droppe svart blod.