Henrikssons USA
Karin Henriksson
Karin Henriksson
WASHINGTON Funderingar kring svensk idealism och avsmak för kommersiell framgång är tema i en krönika i New York Times om litteraturpriset.
Avsaknaden av ”wit” är en av Svenska Akademiens största brister, påpekar Dwight Garner vidare. Det ordet översätts med bl a kvickhet, espri, spiritualitet. Fast här kan man kanske ha invändningar mot Garners åsikt att världslitteraturen precis som filmen kräver ”sina Bill Murrays” eller själfulla clowner.
Senast priset gick till en amerikansk författare var 1993. Det är mer än 20 år sedan och lite sårad stolthet brukar genomsyra inlägg om Akademien i medierna här i USA. Dags för ännu en? undrar Garner med konstaterandet att det verkar osannolikt, särskilt med tanke på att amerikaner numera kan nomineras till brittiska Man Booker Prize med vad det betyder för anglosaxisk dominans. Joshua Ferris och Karen Joy Fowler är nominerade i år.
Och, Garner inleder med Philip Roths kommentarer om hur det känns att ständigt bli ratad, och det sa Roth i denna intervju, Ett liv i litteraturens tjänst, med SvD:s förra kulturchef Daniel Sandström.
Karin Henriksson är SvD:s korrespondent i Washington sedan 1992.
Dessförinnan arbetade hon på många olika redaktioner i Stockholm samt i Bryssel och frilansade från USA åren 1987-92.
Det bästa med USA-jobbet är variationen, tycker Karin, med allt från stora världsnyheter till små kulturhändelser. Den som är intresserad av samhälle och politik kan inte önska sig något bättre än att bo i supermaktens huvudstad.
Utöver jobbet ägnar sig Karin åt litteratur, film, matlagning och uppskattar särskilt mångfalden och den vidunderliga naturen i USA.
Karin Henriksson har skrivit fyra böcker:
Jag kan inte sova (2007)
USA - så funkar det (2008)
En droppe svart blod (2013)
Reagan - En kontroversiell ikon (2015)
Bloggen handlar om presidentvalet, om debatten, om sakfrågorna, om väljarna och om knäppa saker som ständigt poppar upp i amerikansk politik.