Karin Henriksson
WASHINGTON Gissar att inte alla svenska läsare är besatta av Hillary Clinton, men det får man allt säga att amerikanska medier är.
En timmes intervju med Diane Sawyer i ABC, morgonsoffa nästa dag, helsida i USA Today, NBC-intervju, recensioner av nya boken, syrliga genomgångar av innehållet på konservativa sajter… Det som tilldrar sig mest intresse: attentatet i Benghazi – ingen ny ursäkt; hälsan – tack, bara bra, säger hon; makarna panka och skuldsatta när de lämnade Vita huset – gissar att ”fact checkers” jobbar just nu med att kolla hur stora advokaträkningarna var då.
Intrycket blir att hon inlett presidentvalskampanjen.
Här länk till min artikel häromdagen om boken. Och här en sammanställning av recensionerna på wsj-bloggen. Ganska nedgörande, faktiskt, men det finns välvilliga kommentarer från Washington Posts David Ignatius om att hon hade rätt i sin bedömning i flera frågor. Ignatius återger f ö följande anekdot om Vladimir Putin:
…told her about how his father came home to St. Petersburg from the front in World War II to find what he thought was the dead body of his wife in a stack of corpses (he recognized her shoes) and nursed her back to health and the eventual birth of young Vladimir. Putin’s truculent zero-sum approach to life is more comprehensible after reading Clinton’s account.