Karin Henriksson
WASHINGTON De amerikanska Nobelpristagarna är oroliga över strypta anslag och konkurrens från andra länder – och tvivlar på att USA:s dominans i forskningen kan hålla i sig.
Nobelsäsongen har börjat. Årets nio amerikanska pristagare träffade president Barack Obama i Vita huset i tisdags och sedan blev det genrep med snillen-spekulerar-seminarium i regi av svenska ambassaden – med esprit, geni och humor, men också vasst ifrågasättande av forskningens framtid i USA.
Tre av de nio är medicinpristagare, tre kemipristagare och tre ekonomipristagare – men täta gliringar tydde på att naturvetenskaparna inte verkar ta ekonomisk forskning på så stort allvar.
Fyra av de nio är födda utomlands och kemipristagaren Michael Levitt (Sydafrika) hade granskat statistiken och kunde meddela att 100 av de 300 amerikanska pristagarna är eller var invandrare.
Men, nu med flera års strypningar av anslag till i synnerhet grundforskning och mer och mer styrda projekt vittnade ett par av dem att de faktiskt manar utländska studenter att åka tillbaka till sina hemländer. De beklagade också att det blivit allt svårare för unga forskare att få forskningsanslag.
– Jag tvivlar på att jag idag skulle ha kunnat utföra det arbete jag fick pris för, sa professorn och medicinpristagaren James Rothman.
Kollegan Randy Shekman instämde om den så kallade ”sequestern” med osthyvelsnedskärningar som ingick i ett budgetpaket i våras:
– En total katastrof.
Före, under och efter andra världskriget utvandrade mängder av vetenskapsmän till USA och detta fortsatte i flera årtionden när de amerikanska universiteten och forskningsinstitutionerna – samt entreprenörsandan i kluster runt dem – hade större resurser än några andra.
Inflikas kan för övrigt att just Randy Shekman tackade Sverige för att via Nobelpriserna lyfta fram grundforskningens betydelse. Privata medel välkomnas men företag betalar inte för grundforskning och hålet efter de offentliga anslagen är så stort att de inte kan fylla det. Här inflikade ekonomipristagaren Robert Shiller:
– Vi måste höja skatterna.
Det skulle inte bli så kännbart, menade han, men det är inte den förhärskande åsikten i kongressen.
Fortsättning på samtalen följer i Stockholm.
Åtminstone en, Lars Peter Hansen från berömda ekonomifakulteten vid University of Chicago, intygade efteråt att han vet från hemstaden hur man klär sig varmt i december.