Kings dröm 50 år senare

WASHINGTON – Berätta om drömmen, Martin. Berätta om drömmen.

Det sägs att det var gospelsångerskan Mahalia Jackson som fick Martin Luther King jr att frångå sitt lite torra manus när det blev hans tur under vad som hette ”Marschen för jobb och frihet” en sensommardag för 50 år sedan.

Och det var då rytm och retorik infann sig:

– I have a dream…

Det de flesta minns är att den drömmen handlade om ett Amerika där Kings fyra små barn skulle dömas efter sina karaktärsdrag, inte hudfärg.

På lördagen samlas folk framför Lincolnmonumentet i Washington för att återuppleva den historiska marschen den 28 augusti 1963. Och för att påminna om att Martin Luther Kings dröm inte förverkligats till fullo – trots att USA:s president är svart.

I en ny studie från Pew framgår att folk tycker att det finns mycket kvar att göra. Endast 45 procent (32 procent av de svarta) uppger att de anser att ”mycket” gjorts för att radera ut rasbetingade orättvisor och 49 procent anser att ”mycket mer” måste göras (bland svarta var motsvarande siffra 79 procent).

Många bakom manifestationen är döda: King själv som mördades fem år senare; facklige ledaren A Philip Randolph som stått på barrikaderna i årtionden; organisatören Bayard Rustin som – och nu kan det sägas öppet – var homosexuell och skulle ha glatt sig åt dagens tilltagande tolerans mot gays.

Högtidligheterna pågår ända fram till onsdag, när Barack Obama och Bill Clinton ska hålla tal. Mer bakgrund och program på MLKDream50. Alla medier ägnar sig åt tillbakablickar, bl a senaste Time, med exempelvis en essä av Michele Norris med följande konstaterande:

– There is little doubt that, had he lived, King today would be concerned about prison rates, murder rates, wars and persistent racial inequality — the so-called opportunity gap. That specific list of demands for the March for Jobs and Freedom also suggests that King would be particularly upset about the growing wealth gap.