Henrikssons USA

Karin Henriksson

Karin Henriksson

WASHINGTON Den konstgjorda tidtabellen med en presidents första 100 dagar (se Roosevelt, Franklin) lever kvar. Och nu är det Barack Obamas tur – igen.

Det blir minst sagt blandade omdömen, precis när George W Bushs alla försvarare filat klart på sina hyllningar till den förre presidenten med anledning av öppnandet av Bushcentret i Dallas.

Här veteranen Al Hunts krönika i Bloomberg. Bortsett från invandringen är det dödläge. Fast Hunt skyller även på republikanerna. Här en nyhetsanalys i Washington Post om att det nu hänger på Obamas personliga charm, men att han tar till det vapnet väl sent. Och här, en bredsida från vänstern, signerad Kevin Gray om Obamas svek mot fattiga och då i synnerhet svarta fattiga (en tråd jag för övrigt tar upp i min nya bok, En droppe svart blod). Gray skriver att afroamerikanerna hade det bättre under Bush och att Obama ställde sig på Wall Street-bankirernas sida redan från början.

På Vita huset-korrespondenternas middag i lördags skämtade Conan O’Brien att Obamas hår är så vitt att det skulle passa in i hans ministär. Men Obama tog för all del upp ämnet själv, dels med att utmana de församlade att de borde ta en drink med republikanske senatsledaren Mitch McConnell, dels med att hävda att måttstocken är omöjlig:

– Of course, everybody has got plenty of advice. Maureen Dowd said I could solve all my problems if I were just more like Michael Douglas in “The American President.” And I know Michael is here tonight.  Michael, what’s your secret, man?  Could it be that you were an actor in an Aaron Sorkin liberal fantasy? Might that have something to do with it?  I don’t know.  Check in with me.  Maybe it’s something else.

Om det senare kan mycket sägas just nu: att ingen i kongressen är rädd för honom, att han inte odlat några vänner eller allierade där, att han inte utsett någon stark sambandsperson, att det kan visa sig bli förödande framgent att han inte fick igenom i alla fall krav på utökad bakgrundskontroll vid vapenköp när 90 procent i opinionen säger sig vara för – och han gick ut så hårt i frågan (här min nyhetsartikel i februari).

Om bloggen

Karin Henriksson är SvD:s korrespondent i Washington sedan 1992.

Dessförinnan arbetade hon på många olika redaktioner i Stockholm samt i Bryssel och frilansade från USA åren 1987-92.
Det bästa med USA-jobbet är variationen, tycker Karin, med allt från stora världsnyheter till små kulturhändelser. Den som är intresserad av samhälle och politik kan inte önska sig något bättre än att bo i supermaktens huvudstad.


Utöver jobbet ägnar sig Karin åt litteratur, film, matlagning och uppskattar särskilt mångfalden och den vidunderliga naturen i USA.

Karin Henriksson har skrivit fyra böcker:
Jag kan inte sova (2007)
USA - så funkar det (2008)
En droppe svart blod (2013)
Reagan - En kontroversiell ikon (2015)

Bloggen handlar om presidentvalet, om debatten, om sakfrågorna, om väljarna och om knäppa saker som ständigt poppar upp i amerikansk politik.

Fler bloggar