Min halvdag som patient

WASHINGTON Nu ska jag berätta varför den amerikanska sjukvården är så dyr och varför människor som har utmärkta försäkringar är ovilliga att ändra på det rådande systemet.

I korthet: mycket personal, i allmänhet korta väntetider, snabba remisser, kallelser till återbesök, många och täta tester trots studier som visar att en del kan vara onödiga.

o

Vanlig hälsokontroll.

Läkaren knappar in vad jag säger i datorn med patientsidan med uppgifter om mig uppe:

–      Dags för blodprov, ser jag. Du kan gå direkt till labbet.

–      Mammografi? Det var visst ett tag sedan. Här är en remiss till det.

–      Kolonoskopi. Vi råder patienterna att undersöka tjocktarmen vart tionde år i förebyggande syfte. Beställ tid i receptionen.

Tre dagar senare träffar jag specialistläkaren för ett samtal om proceduren. Innan jag går därifrån har jag fått besked om att infinna mig efter två dygn, precis lagom länge för att jag ska hinna få i mig den vidriga vätskan man måste dricka i förväg.

Får med mig en stor påse från apoteket i gatuplanet till läkarcentralen, samt papper med noggranna instruktioner om fasta i ett dygn och om nämnda vätska för att tömma tarmen, formulär att fylla i om eventuella mediciner och allergier samt om vem som ska komma och hämta mig när jag vaknat upp efter den lätta sövningen.

Räknar till minst åtta personer som är direkt inblandade: två läkare, två sköterskor, en medicinsk tekniker, tre biträden som tar hand om mig under timmarna jag befinner mig på kirurgkliniken. Hela tiden frågor om hur jag mår – med den sista om jag vill ha tranbärs- eller äppeljuice till kexen medan jag väntar på min skjuts hem.

Kostnad för mig (inklusive mammografin) 40 dollar eller ungefär 300 kronor. Förutom själva försäkringen, förstås, med ett månatligt självkostnadsbelopp plus subventionering via min amerikanska mans arbetsgivare. Det sistnämnda är en av de explosiva frågorna i skatte- och budgetstriden: om folk borde förmånsbeskattas eller om arbetsgivarnas skatteavdrag borde skrotas eller om, vilket förkastades under debatten om Barack Obamas reform, det borde bli någon typ av allmänfinansierad och mindre vinstinriktad vård.

o

Den s k vårdinflationen har avtagit de senaste åren, vilket i första hand förklaras med den ekonomiska krisen men även med besparingar i offentligvården under Obama. Det finns oerhörda mängder bakgrundsmaterial för den som vill sätta sig in i amerikansk sjukvård, börja exempelvis med tankesmedjan Brookings specialsajt med uppdateringar om Obamacare som nu ska implementeras på allvar – för att se till att fler får tillgång till vård.