Henrikssons USA

Karin Henriksson

Karin Henriksson

WASHINGTON Åt lunch med Roger Daltrey och Pete Townshend. Ja, inte bara jag förstås, utan ett helt ”ball room” fullt av människor i en rätt homogen åldersgrupp.

De bägge kom till Washingtons National Press Club som talesmän för välgörenhetsorganisationen Who Cares: Teen Cancer America.

– Tonåringar vill inte ha nallebjörnar, under strök Roger Daltrey om målet att inrätta utrymmen på sjukhusen åt tonåringar med cancer – människor i åldrarna 13-24 år som varken är barn eller vuxna men med stort behov av att umgås med varandra.

I Storbritannien – där sex ungdomar varje dag får en cancerdiagnos – har Who Cares varit mycket framgångsrikt och enligt Daltrey är överlevandetalen högre bland tonåringar som fått tillgång till de här centren. I USA befinner sig det hela i sin linda, med ett sådant center hittills, vid UCLA i Kalifornien.

– Vad skulle vi vara om det inte vore för tonåringar? frågade Roger Daltrey retoriskt.

En dollar per biljett på nya The Who-turnén ska gå till projektet.

Så här såg kakorna till kaffet ut f ö:

Det är inte alls ovanligt med kändisar som tar sig an en viss sak och drar i trådar i USA för att ragga pengar eller vädja om mer forskning. För att bara ta ett exempel – Michael J Fox som vittnat i kongressen om sin Parkinson-stiftelse.

I Washington blir ju det mesta politik förr eller senare. Nu ingår avdrag för donationer till kultur och välgörande ändamål i det stora spelet som inletts mellan president Obama och kongressen om skatter och budget. En eventuell begränsning av sådana avdrag kommer att bli mycket kännbara i hela det amerikanska samhället.

P.S. Jodå, de snackade lite musik också. De lyssnar på allt, ingen kan tävla med Ella Fitzgerald, favoritscenen är Ryman Auditorium i Nashville och Pete Townshend (som f ö manades att söka medlemskap i pressklubben) försvarade skivindustrin – mot digitala parasiter.

Om bloggen

Karin Henriksson är SvD:s korrespondent i Washington sedan 1992.

Dessförinnan arbetade hon på många olika redaktioner i Stockholm samt i Bryssel och frilansade från USA åren 1987-92.
Det bästa med USA-jobbet är variationen, tycker Karin, med allt från stora världsnyheter till små kulturhändelser. Den som är intresserad av samhälle och politik kan inte önska sig något bättre än att bo i supermaktens huvudstad.


Utöver jobbet ägnar sig Karin åt litteratur, film, matlagning och uppskattar särskilt mångfalden och den vidunderliga naturen i USA.

Karin Henriksson har skrivit fyra böcker:
Jag kan inte sova (2007)
USA - så funkar det (2008)
En droppe svart blod (2013)
Reagan - En kontroversiell ikon (2015)

Bloggen handlar om presidentvalet, om debatten, om sakfrågorna, om väljarna och om knäppa saker som ständigt poppar upp i amerikansk politik.

Fler bloggar