Henrikssons USA

Karin Henriksson

Karin Henriksson

WASHINGTON Som framgått här på bloggen och på nyhetsplats utropades Barack Obama till vinnare i Florida – och får därmed 332 elektorsröster mot Mitt Romneys 206.

Andra siffror:

61 713 086 röstade på Obama.

58 510 150 röstade på Romney.

I procent blir det 50,6 för Obama, 47,9 för Romney.

De här siffrorna, lördag e.m. amerikansk östkusttid, som AP och Google sammanställt (länk) är inte de totala eftersom de finns valkretsar som inte rapporterat in resultaten än. Det brukar dröja innan exakta uppgifter över valdeltagandet fastställts, men misstankar tyder på att det var 5 miljoner färre väljare än 2008.

Fokus har ju legat på elektorskollegiet, presidentvalet och hur stort Obamas mandat är. Samtidigt varnar kritiker av valsystemet att valen till representanthuset är riggade i republikansk favör. Rob Richie i Fair Vote noterar att demokraterna skulle ha behövt få 55 procent av rösterna för att uppväga ”strukturella fördelar” i enmansvalkretsarna. I onsdags när Institute for Public Accuracy skickade ut Richies uttalande hade demokraterna en halv miljon fler röster men republikanerna hade alltså återigen säkrat majoriteten perioden 2013-2015.

Flödet på politiksajterna handlar bl a om hur republikanerna kunde tro att de skulle vinna och Nate Silvers namn kommer upp ofta. Ett exempel, John Dickersons genomgång i Slate Han var sifferkarlen, men siffrorna var fel.

Denna bild säger en del om vad det handlade om:

Det är ett av många Obama-kontor i en så gott som nedlagd shoppingmall i ett oändligt förortslandskap någonstans i stor-Miami (mitt reportage här). Och, det var i hundratals liknande anonyma lokaler som Obama-kampanjen än en gång ringade in väljare som instämde i hans idéer – och gick och röstade.

Då räckte inte Karl Roves miljoner, läs i Politico här om frågetecknen kring hans genialitet bland donatorer; och här i New York, Frank Richs beska genomgång under rubriken Förnekelse förgiftar GOP av republikanernas falska verklighetsbild som manifesterades in i det sista när nämnde Rove hävdade att det fortfarande fanns en chans att vinna Ohio.

Från min lilla horisont kan påpekas att det inte är fel att serva medierna. En propå om att bli uppsatt på Mitt Romneys utskickslista ledde bara till ett meddelande om att det skulle ta en vecka att behandla denna ansökan. Mina påstötningar efteråt ledde ingen vart. Samma med ett par republikanska senatskandidater, som dessutom inte hade någon länk om kommande ”EVENTS” på valsajten och inte svarade i telefon en lördag. Därmed fokuserades mina rapporter på Elizabeth Warren i Massachusetts och Tim Kaine i Virginia (båda segrade f ö) vars tjänstvilliga staber omedelbart inkluderade mitt namn på sina mediautskick – och för min del var enda omaket att det kunde bli 10-15 mejl om dagen.

Om bloggen

Karin Henriksson är SvD:s korrespondent i Washington sedan 1992.

Dessförinnan arbetade hon på många olika redaktioner i Stockholm samt i Bryssel och frilansade från USA åren 1987-92.
Det bästa med USA-jobbet är variationen, tycker Karin, med allt från stora världsnyheter till små kulturhändelser. Den som är intresserad av samhälle och politik kan inte önska sig något bättre än att bo i supermaktens huvudstad.


Utöver jobbet ägnar sig Karin åt litteratur, film, matlagning och uppskattar särskilt mångfalden och den vidunderliga naturen i USA.

Karin Henriksson har skrivit fyra böcker:
Jag kan inte sova (2007)
USA - så funkar det (2008)
En droppe svart blod (2013)
Reagan - En kontroversiell ikon (2015)

Bloggen handlar om presidentvalet, om debatten, om sakfrågorna, om väljarna och om knäppa saker som ständigt poppar upp i amerikansk politik.

Fler bloggar