Henrikssons USA
Karin Henriksson
Karin Henriksson
WASHINGTON I väntan på nästa debatt mellan Obama-Romney, på tisdag kväll, valsar denna video runt:
Det är kongressmännen Brad Sherman och Howard Berman som verkligen råkar i luven på varandra under s i n debatt i torsdags kväll. Bägge är demokrater, alltså partibröder, men kämpar nu om samma stol i representanthuset. Att det blev så olyckligt beror på ”redistricting” som genomförs efter folkräkningarna vart tionde år. Bermans och Shermans gamla distrikt i stor-Los-Angeles i Kalifornien slogs ihop till ett enda och ingen ville ge sig. Vakthavande sheriff fick lugna ner dem efter bråket om en bagatell. Mer i en krönika i dagens Los Angeles Times – och under den en länk till detta inlägg av pålitliga och alltid läsvärda vänsterrösten Michael Kinsley med rubriken President (gulp) Romney?, gulp=svälj, och konstaterandet att alls inte samma domedagsmörker sänker sig över sinnet när han beaktar en Mitt Romney-seger som när det gällde Nixon, Reagan, Bush, Dole, en andre Bush.
– If he’s been telling the truth about his beliefs and intentions for the last year or so, he’s plainly unacceptable. But if he’s been faking it — if he’s actually the classic moderate Republican businessman we suspect and not the conservative zealot he plays on TV — then it wouldn’t be the end of the world if he won.
Mitt Romney och Barack Obama ägnar sig åt ”debate prep”, vilket i synnerhet den senare är i behov av. Här en tillbakablick på Obamas första debattsuccé i skolan (rollen: mot hårdare vapenlagar) av David Maraniss som utkommit med första delen av en Obama-biografi. Maraniss jämför Bill Clinton och Obama:
– Clinton could immerse himself in the moment and excel at transactional politics. Obama is more the participant-observer, self-consciously taking note of the surreal aspects of what he is doing. Clinton’s antennae were tuned to his surroundings; Obama’s are tuned to his interior being. Clinton, a brilliantly authentic phony, could assume any role the circumstances required. Obama yearns to play roles he admires. In the first debate, he was the constitutional law professor, listening, giving ground, offering complex caveats, soberly taking notes. None of that helped him.
Karin Henriksson är SvD:s korrespondent i Washington sedan 1992.
Dessförinnan arbetade hon på många olika redaktioner i Stockholm samt i Bryssel och frilansade från USA åren 1987-92.
Det bästa med USA-jobbet är variationen, tycker Karin, med allt från stora världsnyheter till små kulturhändelser. Den som är intresserad av samhälle och politik kan inte önska sig något bättre än att bo i supermaktens huvudstad.
Utöver jobbet ägnar sig Karin åt litteratur, film, matlagning och uppskattar särskilt mångfalden och den vidunderliga naturen i USA.
Karin Henriksson har skrivit fyra böcker:
Jag kan inte sova (2007)
USA - så funkar det (2008)
En droppe svart blod (2013)
Reagan - En kontroversiell ikon (2015)
Bloggen handlar om presidentvalet, om debatten, om sakfrågorna, om väljarna och om knäppa saker som ständigt poppar upp i amerikansk politik.