Hellre Eleanor än Ann och Michelle? (uppdaterad)

CHARLOTTE Klänningen var fantastisk. Ärmlöst, rosa och gyllene brokad med en blågrå bård längst ner på den typiska vida kjolen (signerad unga afroamerikanska designern Tracy Reese, enligt denna beskrivning).

I vad som blivit fruarnas kamp var det Michelle Obamas tur på det demokratiska partikonventet sent på tisdagskvällen.

Talet skulle spela på känslosträngar, precis som Ann Romneys för en vecka sedan, med vittnesmål om förälskelse och mödor i början av äktenskapet (dryga studielån respektive strykbräda till matbord).

Sammandrag på officiella konventsajten här.

CNN-panelen var smått extatisk, inte bara gamle Clinton-rådgivaren James Carville, utan även tyckarveteranen David Gergen som även prisade flera av de övriga talarna första kvällen på det demokratiska konventet. Republikanska rösten Ari Fleischer sa för sin del att Michelle Obamas framställning inte ändrar något rörande makens misslyckanden (han var f ö spetsig när kollegerna var tveksamma till Mitt Romneys stora tal förra torsdagen, med konstaterandet att det för Barack Obama hade räckt med ”Hope. Change. Yes, we can” för att förvandla allt till strålande talekonst). Precis som demokrater sa om Ann/Mitt Romney – dock med fortsättningen att Ann Romney varit betydligt mer partisk i sina framträdanden senaste tiden.

Vita huset släppte omedelbart fotografier av Barack Obama och döttrarna i tv-soffan. Bara timmar efter det att Obama sagt att han blir gråtmild varje gång Michelle håller tal och att han inte ville att döttrarna skulle se detta.

Nyhetscykeln snurrar snabbare än någonsin, alltså. Rosandet fortsatte nästa morgon, Bästa talet på konventet, enligt Michael Steele, f d republikansk partiordförande, i Morning Joe, och Joe Scarborough själv, f d republikansk kongressman, tyckte att Michelle lyckades personifiera den Amerikanska drömmen.

Tisdagskvällen var annars ”attack night” och särskilt väl lyckades borgmästaren i San Antonio Julián Castro som fick lokalen att skandera ”NO” om allt som Mitt Romney gjort – utom vårdreformen där han sa ja först.

Men, åter till fruarna, lite egendomligt blir det för en utomstående att en politikers maka (kan just inte minnas några motsvarande tal av män till kvinnliga politiker…) ska påverka väljarna.

Kanske dags att gå tillbaka till Roosevelts dagar. Enligt historikern Doris Kearns Goodwin (i Meet the Press i söndags) sa Eleanor inte ett ljud om familjelivet när hon å maken Franklins vägnar var den första First Lady som höll tal på ett partikonvent:

– That is such a contrast.  The first woman who ever spoke at a convention in 1940, Eleanor Roosevelt, never talked about Franklin’s polio, never talked about him as her husband or as a father.  She simply said the president cannot be here because there’s too much happening in the world at large right now.  They were restless.  They wanted him there.  And she saved that convention.  But it’s a whole different change.  And it wasn’t just Ann Romney.  We’ve changed the whole idea, again, to go back to this likability, that we have to present them as human beings and we have to focus on the plat– platforms, the substance.  That’s what this election is about.