Karin Henriksson
CHARLOTTE En kort stund blev det lite av gamla tiders dramatik på ett partikonvent.
Efter en icke-planerad omröstning bestämdes dels att Gud, dels att konstaterandet att Jerusalem är Israels huvudstad ska föras in i den demokratiska plattformen igen.
Senare lät Vita huset sippra ut att det var presidenten själv, Barack Obama, som låg bakom dessa krav.
En delegat på konventet bär detta märke:
Han förklarar att han är trött på klankandet och vanföreställningarna om Barack Obamas tro. Han, liksom andra, skulle i och för sig önska att Obama talade mer om religion men det är trots allt en privatsak – och, säger han, det framgår ändå att Obamas handlingar dikteras av kristna värden.
Republikanernas kamphund nr 1 just nu, vicepresidentkandidaten Paul Ryan gick ut hårt mot utelämnandet av Gud. Utan jämförelser i övrigt brydde sig inte hans chef Mitt Romney om att tacka trupperna i sitt konventtal – första gången på ett halvsekel, dessutom under pågående krig, som en republikansk kandidat inte nämnde militären.
Mitt intryck är att religionen synts mer i Charlotte än i Tampa, kanske för att vi befinner oss mitt i bibelbältet. Väckelsekristna mässade utanför möteslokalerna med kraftfulla högtalare och stora plakat av vad som påstås vara aborterade foster.
I ett välbesökt ”faith caucus” vässade troende demokrater tonfallet. En deltagare sa att han inte kunde förstå hur någon som kallar sig kristen kan vara emot allmän sjukvård – och nunnan Simone Campbell som var med på turnén Nuns on the Bus (här min rapport om nunnornas strid med Vatikanen) berättade om framgångarna med ekumeniska initiativet Faithful Budget Campaign och att ramsan ”responsible revenue for responsible programs” övertygar fler om att höjda skatter är rimligt och att de som har mer bör dela med sig mer. Vid en gudstjänst i Charlotte i söndags beklagade en präst i episkopalkyrkans Christ Church att de sociala frågornas sprängkraft plötsligt överskuggat vad det egentligen innebär att vara kristen – nämligen, som i denna församling, att bereda plats för hemlösa familjer som tvingas bo i motellrum och inte kunde betala de upptrissade priserna under konventet.