Den som ändå behärskade stenografi

Don't try this at home.

Konstnären bakom krumelurerna är min bänkgranne här på Soccer Citys media center. Jag har inte frågat vad han heter men han är engelsman och i England får man lära sig stengrafi när man pluggar till journalist.

Jag vet, för jag har försökt.

Under min första vecka på City University i London satt jag och mina skandinaviska klasskamrater och såg ut som frågetecken på lektionerna i ”short hand”. Vi insåg snabbt att det skulle vara omöjligt för oss att lära oss detta perfekta sätt att ta anteckningar.

Varje krumelur på blocket är ett ord, varje ljud en liten del av krumeluren. Och varje person skapar efter mycket träning sitt eget system. Men så långt kom inte vi svenskar/norrmän. Vi bytte till språk, i mitt fall spanska.

Med det sagt gå ska jag förklara varför jag inte har bloggat förrän nu. Nej, Ola har inte tvingat bort mig. Jag har skrivit ut reportaget om Spanien (in i onsdagstidningen) och sett Danmark-Holland.

Liite orättvist att alla säten var orangea.

Stackars Simon Busk Poulsen! Danskarna hade ju häng ända tills han gjorde mål.

Vi svenskar var förvisade upp på den delen av pressläktaren som saknar skrivbord. För mig som har korta ben var det okej men för tvåmeters-Lundh räckte utrymmet knappt till.

Bara att tugga i sig.

Lundh kommer för övrigt tvingas att ge mig 100 rand på lördag när Kamerun förlorat mot Danmark.

Nu ska jag lämna denna enorma/omysiga sal och dra mig inåt staden. Men först ska ni få se hur det ser ut här på mediacentret.

Här syns en dryg tiondel av arbetsytan.

Här slåss vi som hamnat på väntelistan om matchbiljetter.

Här kan man stilla hungern.

Här kan man softa och titta på matcher.

Här kan man köpa riktigt gott kaffe.

Tack för idag, slut för idag.