Hurra, hurra, hurra, hurra!

Idag är en bra dag av så många anledningar.

För det första har jag nästan blivit mamma. Det föddes nämligen en liten prinsessa i natt i Stockholm som jag kommer hänga en hel del med. Jag tänkte lobba för MacBeth. Visst funkar det även på en tjej? Grattis L&P!

Den 9 juni är även min sportnörd till storebrors födelsedag. Han är en stor orsak till att jag jobbar med det jag gör – och en förklaring till varför min första kärlek hette Torbjörn Nilsson. Grattis Magnus!

Och så är jag väldigt glad över att Nelson Mandela är kry nog att komma på VM-invigningen. Det blir mäktigt. Jag får tårar i ögonen varje gång jag ser honom på tv. Tänk, vad roligt att han får uppleva ett VM i Sydafrika. Snyft.

—

Igår fick ni fick se lite bilder från mitt nedslag i Argentinas base camp. Texten skulle egentligen ha handlat mycket om Maradona, om hur han är när han håller i träningen etc, men eftersom vi endast fick se typ 16 minuter av träningen, eftersom mitt datorbatteri höll på att dö och eftersom min deadline kröp allt närmare så fick jag ta med en hel del annat.

Som till exempel problemet med de ”barrabravas” som är på plats. Jag vet inte hur bra koll ni har på de argentinska huliganerna men jag tycker det är ett väldigt intressant ämne. Läs texten här.

Det var kul var det på slutet av träningen då spelarna i blå västar fick ställa sig i det ena målet och de orangea spelarna fick svina allt vad de kunde med var sin boll. Gabriel Heinze blev skogstokig – jag såg inte vart bollen träffade honom – och började jaga den skyldige, sparkandes på varje boll som kom i hans väg.

Maradona verkar ha lyckats få ihop gruppen på ett bra sätt. Det hördes mycket skratt på de få minuter vi fick titta.

—

Struts smakar biff.

På kvällen mötte jag upp min host-snörvlande chef Ola för att äta middag. När han som bäst satt och njöt av sin grillande strutsstek såg jag att en väldigt känd person kom in i restaurangen.

Johanna: ”Ola, vänd dig inte om nu men Johan Cruyff står bakom dig.”

Ola (vänder sig om): ”Var, var, var?

Johanna: ”Han satte sig ner nu två bord bort, grå skjorta, grått hår.”

Ola: ”Otroligt stort! Jag hade aldrig känt igen honom. Han ser ju ut som en husvagnsförsäljare från Jönköping…”