Marianne Nilsson
Till vänster ett ituskuret häxägg, alltså stinksvampens tidiga stadium. Det här exemplaret är lite för långt kommet i processen för att ätas tycker jag. Verklig storlek är cirka 6 cm på det bredaste stället. Till höger en fridlyst bombmurkla. Denna är fotograferad i Sörmland.
Här är några rysarnamn på svampar. Att svampen har ett avskräckande namn betyder oftast att den bör skys. Fast det är faktiskt inte alltid den är oätlig eller oanvändbar.
Några axplock:
Slemmurkling: Lätt att förväxla med trattkantarell, och växer samtidigt på samma platser. Den räknas som oätlig men inte giftig.
Stinksvamp eller liksvamp. I sitt första stadium, som ”häxägg”, är den märkliga svampen ätlig. Smaken är lätt syrlig. Ur häxägget växer den penislika fruktkroppen mycket snabbt, det rör sig om timmar. Svampen bryts lika snabbt ner och avger en motbjudande odör, som av ruttnande kadaver. Såklart har en sådan svamp använts i folktron på olika sätt, inte minst som afrodisiakum.
Såpmusseron: Lukt som gammal disktrasa, eller som av transpiration. Ingen matsvamp.
Narrkantarell: Luring som liknar kantarell väldigt mycket. Anses inte giftig men uppges kunna ge illamående om den äts i större mängd.
Slem-svarting: Gammalt namn på citronslemskivling, som faktiskt är en bra nybörjarmatsvamp. Den är svår att förväxla med annan svamp.
Bockspindling: Oätlig spindling som kan färväxlas med den ätliga blåmusseronen.
Etterkremla, eller skarp grönkremla. Namnet säger förstås allt. Brännande skarp smak, och oätlig försås, som alla kremlor med skarp smak. Å andra sidan är alla kremlor med mild smak ätliga. Fast man måste veta att det är en kremla det handlar om…
Lömsk flugsvamp, lömsk biskopsmössa: Lömskast av alla är lömska flugsvampen. Den var den svampen som dödade en kvinna i Sverige förra sommaren. Lömsk biskopsmössa innehåller gyromitrin, samma gift som finns i stenmurklan.
Bombmurkla: En fridlyst oätlig skålformad svamp med ett geléaktigt innanmäte. Ligger som små svartbruna bomber direkt på marken.