Ostronmussling från söndagspromenaden

Till vänster: Vild, till höger odlad. Foto: MN

Det är svårt att slita sig från svampturen bara för att lite kallt och växtdött därute. Det är liksom inte läge att packa ihop för vintern när man vet att det fortfarande är säsong för i alla fall några svampar.

Så ögonen är på skaft vid en promenad runt sjön Trekanten i södra Stockholm. Det kryllar av folk på stigen, åtminstone känns det så när man ser den ljusa undersidan av ostronmusslingen, på en stubbe tio meter från slingan, och man beslutar sig för att gå dit och rycka till sig svampgyttret. Alla ser ju. Noterar samtidigt att det är tillräckligt långt bort från hundarnas markeringsbehov. Så ok då.

Kort sagt en utmärkt, lätt igenkännbar, ostronmussling. Jo det är samma art som i butikens kyldiskar.

Jag testade båda. Den lite grövre vilda från Trekantenslingan och den köpta, där jag dessutom valt lite mindre exemplar.

Slutsats: God smak i båda men bäst var den odlade köpta. Det är nog så att den vilda var äldre och grövre och mer smakmässigt urlakad, av allt regn som vi haft i Stockholmstrakten.

Men god ändå. Nu ligger det mest färdigtorkat där hemma, i tunna skivor gick det bra att snabbtorka. Annars kan det var lite svårt att torka riktigt blöt svamp, mögelsvampar kan hinna ikapp. Om man ska torka blöt svamp så är en svamptork mer berättigad än annars. Jag använde värmen från elementen, hoppades på sol genom fönsten och lät lägenheten vara rätt varm. Så den slutliga kostnaden för några stimlor ostonskivling blir kanske lite väl hög, speciellt om man kan köpa minst lika bra svenskodlad.

Ostronmussling är alltså en av de få svamparter som odlas kommersiellt i Sverige. Svenska Svampodlarföreningen listar bara tre: ostronskivling, champinjon och shiitake.