Marianne Nilsson
Tallblodriska till vänster ( se groparna på foten. Här ser foten vit ut, men ofta är den mer morotsfärgad. Till höger granblodriskan. Foto: Michael Krikorev, www.svampguiden.com.
Den jättegoda tallblodriskan, (Lacritarius deliciosus), finns plötsligt hyfsat rikligt på Kalmarsunds strandängar – där det är snustorrt sedan länge. Så det kan löna sig att hålla koll även på andra torra områden. Svampen kan kan finnas i hela landet med undantag för fjällområdena.
Tall måste såklart finnas, och gärna kalkhaltig mark. Tallblodriskan kallas också läcker riska (se det latiskan namnet), och bara det är ju skäl att leta efter den!
Tallblodriskan blöder, som alla riskor, dvs det kommer vätska ur svampen när den bryts eller skadas. Tallblodriskans rikliga vätska är morotsfärgad men övergår efter en stund i ärg-grönt. Morotsfärgen är så markant att den syns som röd färg i urinen om man händelsevis skulle äta mycket av delikatessen.
Även den ätliga och goda (tycker i alla fall jag) GRANblodriskan (Lacritarius deterrimus), blöder morotsfärgat. Ibland är det jättesvårt att skilja de två riskorna åt – de ser nästan likadana ut, blöder morotsfärgat, och får småningom gröna toner. Tallblodriskan brukar jag identifiera på de orange groparna på foten, de finns inte på granblodriskan.
Sedan brukar jag titta mig omkring och se om jag står i tallskog eller granskog. Rätt avgörande faktiskt…
Nu finns förstås en hake, eller snarare en skäggriska (Lacritarius torminosus), en lurifax som liknar båda de goda andra blodriskorna. Den har ”skägg”, eller är lite ”lurvig” och har VIT vätska, eller mjölksaft, när man bryter den. Skäggriskan vill dock ha sällskap av björk.
Skäggriskan har skarp smak men är ätlig efter avkokning i tio minuter – kokvattnet kastas bort.
Det är inte så himla lätt att hitta recept på blodriska, men här är nägra:
Svamprulle med blodriska och karljohan
Min mamma använder alltid lite torkad tallblodriska till ugnsstekt gädda. Mjuka upp den torkade svampen i lite vatten och låt alltihop puttra med gäddan i ugnen. Skyn används såklart till sås med lite grädde i. Svampsmaken känns hela vägen.