Marianne Nilsson
En dag i somras skulle ett gammalt fint kantarellställe få
besök. Jag tog en annan väg än
vanligt och hamnade i en fantastisk orkidéäng! På en yta av kanske 25 x 25 meter stack eleganta orkidéer
av flera arter upp över det höga gräset. Nattyxne, nattviolen, en, två, tre, hur många som helst, alldeles vit med glesa blommor. Den orkidé som vår svensklärarinna en gång för evigt inpräntade i våra tonårshjärnor genom
att tvinga oss att läsa Karlfeldts dikt med samma namn. Den som handlade om
älg-skogar och … var alldeles obegriplig. Tills lärarinnan började analysera
den och vi med allt rödare kinder fattade vad det var vi just läst högt i
klassen..
Älskog, inte älgskog,
och Veneris och …. Och så klämmer läraren i med: Men det ska ni veta
ungdomar, att det är mycket bättre i verkligheten!
Massor av fridlysta orkidéer alltså, men ingen svamp den
dagen.
Fast fridlysta svampar finns också. De är bara fem: Bombmurkla, igelkottstaggsvamp, doftticka, saffransticka och storporig brandticka.
Bombmurklan har jag sett, flera gånger: De här nedan är från
Jokkmokktrakten i försomras.