Svampbloggen
Marianne Nilsson
Marianne Nilsson
Foto: Colourbox.com
Livet som svampkonsulent är ofta rena nöjesresan, med mycket svampprat och roliga utflykter. Men ibland krockar det med bistra verkligheten.
En svampkonsulent som till vardags är psykiatriker skulle träffa en ny patient. Men när patienten fick se vem det var hon skickats till sprang hon ut genom dörren och skrek: ”Jag vill inte bli bedömd av nån jävla svampkonsulent!”
Hur det blev med den saken förtäljer inte historien.
Svampkonsulenter kan hjälpa till med artbestämning, och gör så ofta på utställningar och utflykter. Men de vill gärna se svampen, inte höra den beskriven i telefonen: ”Vad är det jag har här i handen?”.
Men även om den som frågar kommer med själva svampen kan det bli tokigt. En dam bönade i telefon om att få råd av en svampkonsulent på lördagskvällen och kom rusande hem till denne strax därefter. I handen hade hon resterna av en svamp. Konsulenten vägrade slå fast vilken svamp det var; det var för osäkert. Då blev kvinnan urarg och utbrast: Men soppan står ju redan på spisen och gästerna är på väg!
En fullständigt obegriplig reaktion visade de personer som fick i uppdrag av läkare att åka och hämta resterna av infryst svamp hemma hos några som akut lagts in på sjukhus för misstänkt svampförgiftning. Den frysta svampen skulle undersökas för att se om det gick att lista ut vilken art av giftig svamp som använts.
Svamphämtarna gjorde sitt jobb – men när de kom tillbaka uppdagades det att de själva passat på att äta lite av en svampstuvning som fanns i kylskåpet, det var ju så mycket kvar… och synd att låta den förfaras!
Svamp är gott, spännande – men den som chansar kan leva farligt. Det är bara att ta och lära sig. Man måste respektera svampen!