Fascinerad av fascinators

Nähä, Bruce Oldfield säger att han inte kommer att rita klänningen. Istället verkar Alexander McQueens Sarah Burton vara lågoddsare, enligt initierade källor. Nåja, imorgon får vi veta.

Är det något som Kate gillat att ha i håret så är det fascinators. Jag är själv, tja, fascinerad av fenomenet. Är det ett hårband? Är det en hatt? När, det är liksom både och.

Det är en huvudbonad, ursprungligen en slags spetssjal. De senaste tio åren har den ökat i popularitet och är ett lätt sätt att bära huvudbonad utan att bära hatt – som ju kan vara fantastiskt chict, men även dyrt, tantigt och ganska iögonfallande.

Fördelen med en fascinator är alltså att den är enkel, lättburen och inte stjäl all uppmärksamhet från resten av outfiten. Knalla in på närmaste M&S eller Accessorize i Storbritannien och det är fullt med fascinators i olika färgställningar, med eller utan fjädrar, pärlor och flor. De kan fästas på hårband, clips eller kam.

Fashionistas rynkar på näsan åt fascinators, som dessutom är en favorit i familjen Middleton. Ytterligare ett tecken på att familjens status som nouveau riche (med familjeförmögenheten införtjänad på bland annat partyhattar),  som antytts i brittisk press?

Andra har liknat dem vid minidrakar eller fiskeflugor som fastnat i håret. Drottningen har förkunnat att för att vistas i den kungliga fållan vid Ascot krävs hatt eller ”substantial fascinator” alltså inget av ovan nämnda alternativ som ser ut som ett hobbyredskap insnärjt i frisyren.

Kate på bröllop 2006 i vad som väl måste klassas som en substantial fascinator.

Eftersom fascinators är relativt ovanliga i Sverige, tycker jag att de kan vara ett snyggt (och enkelt) sätt att höja glamfaktorn på en klänning. Det gäller rätt fascinator, rätt klänning och ett välfriserat hår.

Kate på fartygsdop tidigare i år, med lite diskretare fjädrar i icke-hatten

Själv är jag barhuvad framför tv:n imorgon, men med lite champagne i glaset.