Den nakna osanningen

Att visa sig naken på blanka magasinssidor verkar vara högsta mode just nu. I senaste Allure är Padmi Lakshmi och en handfull andra kändisar omsorgsfullt avklädda och poserade. The naked truth, trumpetar brittiska Vogue ut i juninumret och lockar med Natalia Vodianova i bara mässingen. Andra stjärnor som Jemima Khan näckar också och snackar kroppsnojor.

Snälla, den smickrande ljussatta och hårt retoucherade sanningen om dessa smala och enligt normen ”perfekta” kvinnor är knappast något som jag känner igen mig i. Att höra dem kokettera om sina kroppsnojor känns hånfullt mot alla oss som inte är (eller nödvändigtvis vill vara) oss i närheten av denna perfektion. Klart att de har rätt att vara – och är – osäkra på sitt utseende, som ju är deras levebröd. Men dubbelmoralen från framförallt tidningarnas sida genom att trolla bort rynkor släta ut fullt normala kroppsdelar där det både hänger och veckar sig och sedan visa upp det som ”titta, de vågar ta av sig kläderna”. Ingen, inte ens stjärnorna själva, ser ju ut så. Varför inte visa ett större spann, både storleksmässigt och utseendemässigt, av skönheter eller våga vägra retouchering? Jag säger inte att retouchering är fel. Jag menar att om man ska visa den nakna sanningen ska den vara sann, och inte riktigt så skön som modemagasinen framställer den.
Då är Monica Belucci & co:s insatser med nakna ansikten på franska Elle bra mycket modigare.