Tuva Malmo: ”Jag kan lätt bli för resultatberoende”

Fredag och dags för en ny veckans löpare! Den här gången har jag nöjet att presentera Tuva Malmo, 23, som bor i Stockholm men kommer från Gävle. Familjen består av ”världens bästa föräldrar och en syster som är den roligaste jag vet”. Hon pluggar till internationell inköpare på SIH och jobbar extra på Åhléns City.

Hur länge har du sprungit?

– Jag har sprungit så länge jag kan minnas, men med några uppehåll då och då. Men jag vet att min första löpartävling gjorde jag som fyraåring, så jag har snart 20-årsjubileum i löparvärlden.

Vad fick dig att börja springa?

– Först och främst var det mina föräldrar som var väldigt insatta i friidrottsvärlden när vi var små, så de tog med mig och min syster på terränglopp i närheten av där vi bodde. Väldigt snart efter det började jag friidrotta och då blev löpningen ett självklart moment i den träningen. Men vad som fick mig att fortsätta med löpningen efter tonåren var att jag behövde något som fick mig att koppla av. Under gymnasiet fick jag en utmattningsdepression och då blev löpningen min räddning.

Vad får du ut av din träning?

– Den är min terapi och mitt självförtroende. Det finns inget som får mig att känna mig så stark och modig som när jag springer. Det är något med känslan av att hjärtat slår fort, man tar sig själv framåt och att allt hänger på mig själv. Sedan får min träning mig även att prestera bättre i skolan, sova bättre och äta ordentligt med mat.

Har du haft några svackor och hur har du hanterat dem?

– Jag hade en tuff period våren 2014 då jag drabbades av en stressfraktur på smalbenet vilket gjorde att jag var tvungen att vila från all löpning, promenad och träning som innehöll hopp och stötar i drygt tre veckor. Även fast jag skulle varit lycklig över att det läkte så pass fort så var det en mentalt jobbig period för mig. Men jag lärde mig att det faktiskt går att träna på andra sätt och lyckades ändå hålla igång tack vare cykling, crosstrainern och köra styrketräning. Förutom skador har jag haft tunga perioder i form av motivationsbrist och den psykiska delen i själva löpningen. Jag kan lätt bli för manisk och resultatberoende och det får mig att tycka att träningen är meningslös om jag inte gör personbästa. I dessa situationer har jag lärt mig att istället köra varierad träning och ta någon vecka med mindre löpning för att hitta tillbaka till glädjen igen. Sedan efter lite längtan så är jag tillbaka med ny motivation igen.

Tränar du något annat än löpning?

– Jag har faktiskt precis blivit introducerad till crossfitvärlden och kör på Vici Athletics ett par gånger i veckan. Är det något jag saknat under tidigare år så är det att träna med sällskap och nu äntligen har jag fått det! Tack vare crossfiten har jag även fått lära mig den rätta tekniken i många styrkeövningar och det har fått mig att våga lyfta tungt även på egen hand de få gånger jag går till ett gym.

Har du några framtidsdrömmar gällande din träning som du vill dela med dig av?

– Närmast i framtiden ligger att klara av mitt första maraton, det blir här i Stockholm den 30 maj och mitt mål är att göra under 4 timmar. Jag tror att själva upplevelsen från att klara av en sådan distans kommer få mig att vilja springa både längre och fortare. Kanske blir det Lidingöloppet redan till höst, det sägs ju vara tuffare än Stockholm Marathon. Och New York Marathon om något år.

Ditt absolut bästa löparminne?

– Det var 13 september 2014 och jag skulle för andra gången springa Stockholm Halvmarathon. Med flera månaders förberedelse visste jag att jag var i min bästa form och jag kände hur mycket spring det fanns i benen. Solen sken, det var en fin sensommardag och jag gjorde min bästa halvmara någonsin. Tack vare all träning höll jag mig pigg hela vägen in i mål och kunde de sista kilometrarna faktiskt öka tempot en aning. Känslan av att få springa in på upploppet till hundratals hejarop och få göra personbästa med fem minuter var magiskt. Jag njöt av varenda meter i 1 timme, 43 minuter och 3 sekunder.

Dina bästa tips till andra som vill komma igång med träning?

– Mitt bästa tips är att hitta den träningsform man faktiskt kan längta efter. Löpning är inte för alla och alla trivs inte på gymmet, så det gäller att man lyssnar på vad man själv vill och inte efter vad alla andra gör. Sedan tror jag det bästa är att planera sin träning, skapa tid för att träna 2-3 gånger i veckan och utgå från dina egna förutsättningar. Många gör misstaget att gå ut för hårt och för ofta, vilket oftast leder till att det blir något kortvarigt. Börja lugnt och försök sedan att få träningen som en självklar del i vardagen. Det är lite som att borsta tänderna: det är inte alltid så roligt, men det kommer få dig att må bättre.

Pryl du inte kan vara utan under passet?

– Mina löparhörlurar från JBL och min absoluta favorit – ett Flipbelt. Flipbelt är ett band man bär på höften där man kan förvara mobil, nycklar, kreditkort, en sportbar och så vidare under själva träningspasset. Ett tips till alla som inte har några fickor på sina plagg eller som bara vill slippa bära telefonen på armen.

Följ Tuva på hennes blogg.