Simon: ”Gick förbi min spegelbild en bakissöndag”

Passionerade löparen Simon Wikstrand är en av initiativtagarna till Helsingborg Marathon. Foto: Lisa Wikstrand.

Söndag och dags för ännu en veckans löpare. Den här gången är det Simon Wikstrand, 29, som är en av initativtagarna till Helsingborg Marathon. Han bor i just Helsingborg tillsammans med hustrun Lisa, sönerna Elliot, 2, och Leo, ett par veckor samt hunden Sixten.

Hur länge har du sprungit?

– Min första kontakt med ”ren löpning” var 2010. Det var i samband med att några på min dåvarande arbetsplats i Malmö skulle springa Broloppet från Danmark till Sverige. Det var sista året de skull arrangera loppet och jag tycket det var en rätt häftig grej att vara med på ett lopp som går över Öresundsbron. Jag tog mig an utmaningen och insåg inte förrän några veckor senare hur långt det var. ”Hur lång är en halvmara egentligen? VA?!? Hur långt sa du att det var?” Det var en chock när jag insåg att jag tackat ja till att springa 21,1 km men jag är tävlingsmänniska så jag backade inte. Tränade hårt inför loppet och gick i mål långt under vad jag förväntat mig och blev inspirerad. Jag gjorde sedan som så många andra och lade löpningen på hyllan trots ”framgången” och plockade sedan upp den igen 2012. Sedan dess har jag varit hooked på löpning.

Vad fick dig att börja springa?

– Jag gick förbi min egen spegelbild en bakissöndag 2011 och hoppade till. Stannade och gick tillbaka och insåg att jag inte var samma person som för några år sedan. Ett stillasittande jobb i samband med dålig kost och stress hade satt sina tydliga spår och jag hade både gått upp i vikt och kände mig allmänt sliten. Jag bestämde mig där och då att aldrig gå tillbaka till detta igen. Två veckor senare började jag träna fem dagar i veckan och äta mer hälsosamt. Några månader senare hade jag tappat närmare 8 kilo och hade fått muskler på ställen jag inte visste att man kunde ha muskler på. I samband med detta kom jag igång med löpträning men det var inte helt lätt. Jag kom aldrig in i det där riktigt härliga ”flow” som många löpare beskrev. Det var mest tungt och jobbigt. Men en vårdag under styrketräningsförbud gav jag mig istället ut på en löptur på morgonen. Daggen låg över en grässlätt vid Pålsjö Skog i Helsingborg och allt släppte. Den morgonen förändrade mitt liv och där och då blev jag blev löpare.

Vad får du ut av din träning?

– Balans, självuppfyllelse och utlopp för min tävlingspassion. Jag älskar känslan av att känna mig stark och löpningen bygger självförtroende men skapar främst en balanserad vardag. Att hantera allt i livet med familj, jobb och allt annat kräver en plats och tid där man får göra något man älskar. Får jag denna tid så blir jag en bättre människa i allt annat jag gör.

Har du haft några svackor och hur har du hanterat dem?

– Har haft många svackor med löpningen och de flesta av dem har varit relaterade till skador. Fick löparknä efter mitt första maraton i Köpenhamn 2013, hälseneinflammation efter samma lopp 2014 och sen en massa efterföljande småskador och sjukdomar resten av 2014. Jag var i mitt livs form under våren 2014 och rev mängder av barriärer som jag aldrig trodde var möjliga att komma förbi. Gjorde två av mina livs lopp under åtta dagar och sedan kom hälseneinflammationen. Det var verkligen ett otroligt slag mot självkänslan och glädjen med löpning, framför allt eftersom jag kände att jag hade mycket kvar att ge. Jag hanterade dem till stor del genom att prata om det med mina löparvänner och fick mycket pepp och energi genom kompisar på Instagram. Jag satte igång med styrketräning och crosstrainer istället och körde på och sedan en dag på semester i Nice i Frankrike vågade jag mig ut på en morgonjogg. Smärtan var nästan helt borta och det var helt fantastiskt. Jag tror det är viktigt med positiva människor runtomkring en när man har svackor som kan motivera en och hjälpa en att komma tillbaka.

Tränar du något annat än löpning?

– Jag vill säga ja men jag får vara ärlig och säga nej. Jag har styrketränat i några år och även provat på cykling men jag har blivit för seriös och ”girig” med mina löppass. Men när jag har haft skador eller svackor har jag väldigt snabbt plockat upp hantlarna eller ställt mig på crosstrainern istället. Jag är disciplinerad på det sättet och tycker det är viktigt med kontinuitet i träningen.

Har du några framtidsdrömmar gällande din träning som du vill dela med dig av?

– En stor del av min träning går ut på det som jag gillar absolut mest med löpningen: att tävla. Det är som en drog för mig och det är där jag älskar att prestera. Även om jag lite klichéartat tycker att ”det är resan som är målet” så älskar jag tävlingsmomentet och känslan som det ger. Så två av mina stora drömmar innefattar just tävling. Den ena är att springa Boston och New York Marathon, två av världens häftigaste långlopp. En bonus hade varit att klara att kvala in på tid till loppen, något som jag hoppas göra under 2015 eller 2016. Den andra är att klara milen under 35 minuter (vilket Simon gjorde under SM-milen nyligen, nya milperset lyder 34.59 red anm).

Ditt absolut bästa träningsminne?

– Jag har några stycken träningsminnen som jag verkligen kommer ihåg, svårt att plocka ut ett… Men om jag måste välja är det när jag med min hemmaklubb, IS Göta, sprang ett uppdelat 10 000-meterstest. Man springer 10 km uppdelat i intervaller: 2000+2000.1500+1500+1000+1000+500+500m med en minuts vila mellan intervallerna. Vi sprang den på banan för Springtime (10 km stadslopp i Helsingborg) och jag kom redan på första intervallen mellan två klungor. Jag valde att haka på den främsta med klubbens snabbaste löpare och hakade på deras snabba tempo. Vid tredje intervallen (när vi avverkat 4 km) var jag helt sjukt trött, men jag gav mig inte. Vid 7 km ville jag inget annat än att stanna och hoppa av passet. Men klungan med klubbkompisar peppade på mig att fortsätta och jag sprang i mål på testet på 34:55 (när man tar bort vilan mellan intervallerna). Jag hade matchat mig med klubbens snabbare löpare och bevisat för mig själv att jag fixar det. En helt fantastisk känsla i hela kroppen. Två veckor senare sprang jag själva loppet på 35:32, en tid jag innan detta passet inte trott var möjligt.

Dina bästa tips till andra som vill komma igång med träning?

– När jag kom igång med löpningen gick jag ut för hårt. Jag hade en bild av en löpare med ”flow” som bara flyter fram och ler. Jag sprang 2 km i skogen, flåsade och trodde jag skulle dö. Kontraster mot vad jag trodde det skulle bli! Men det beror på att jag gick ut för hårt. Lägg hellre upp en plan på en längre period och räkna inte med att du ska tycka att det är skitroligt redan på första passet. Det tar några gånger innan man kommer in i det och hittar hur man gillar att träna. Jag tycker också att man ska våga testa nya träningsformer och även testa träning i grupp, detta har gett mig väldigt mycket glädje i min träning!

Pryl du inte kan vara utan under passet?

– Det är så otroligt lätt för mig att säga gps-klockan, men det är så det är. Jag är statistiknörd och kan inte vara utan den, framför allt på intervallpass!