Maria: ”Jag vill bli en supertant när jag är 80”

Maria Wilke, 50, är nördigt förtjust i att springa motionslopp. Foto: Privat.

Dags för ännu en veckans löpare! Den här gången möter du Maria Wilke, 50, som bor utanför Uppsala med man och son. Dottern är vuxen och utflugen sedan länge. Familjen har också en hund och Maria arbetar som lärare på högstadiet.

Hur länge har du sprungit?

– Sedan 2006.

Vad fick dig att börja springa?

– Jag insåg att jag skulle vara typ 60 innan sonen flyttar hemifrån och kände ett behov av att hålla mig frisk och i form så att jag orkar vara mamma. Löpning var något jag kunde göra när som helst när det fanns tid. Jag tyckte att det var svårt att hålla fasta träningstider. Mannen jobbade och var borta mycket och då gällde det att passa på när jag kunde. Jag bor nära skogen och det var lätt att bara ta på sig skorna och sticka ut en sväng.

Vad får du ut av din träning?

– Framför allt känner jag mig stark och otroligt tacksam över att jag har en kropp som fungerar. Är ju så pass ”gammal” att jag har vänner som skulle vilja men inte kan av olika orsaker, och nära och kära som dött alltför unga. Så varje gång jag kört ett träningspass är jag glad för att jag lever och kan röra mig. Jag blir också lugnare och gladare när jag tränar. Såväl av den fysiska aktiviteten som att vara ute i naturen. Att få följa årstidernas skiftningar gör att jag känner mig tacksam för att vi bor i ett land där man faktiskt bara kan kliva ut i naturen och springa! Men även när vi är utomlands så är det härligt att sticka ut på en tur och upptäcka annat än turiststråken, strandrestaurangerna och hotellträdgårdarna. Man kommer så nära allt när man springer. Det är också ett bra sätt att rensa hjärnan. Jobbet är tidvis energikrävande, att komma ut i skogen och springa och bara tänka på hur jag sätter ner fötterna och hur jag andas gör att det inte brukar gå mer än några kilometrar innan jag inser att jag njuter av lukter och synintryck istället för att tänka jobb. Dessutom känner jag mig som en vinnare varje gång jag tänker ”jag orkar inte träna idag” och sedan ändå tar mig ut.

Har du haft några svackor och hur har du hanterat dem?

– Flera. Min mamma dog för några år sen och innan dess gick hon igenom en tuff sjukdomsperiod. Då var det både jobbigt och skönt med löpningen. Hade perioder när jag kände mig otroligt självisk så fort jag var ute och sprang. Tyckte att jag borde tillbringa mer tid med mamma. Men samtidigt visste jag att hon ville att jag skulle leva mitt liv så bra som möjligt och hon skulle inte ha velat att jag slutade träna för att sitta med henne på sjukhuset. Själv fick jag också en diagnos som krävde behandlingar och operation. Då blev det ett långt ofrivilligt träningsuppehåll och det kändes som om jag aldrig skulle orka springa igen. Mycket mentala samtal med mig själv och det faktum att jag hade en vän som behövde komma igång och träna fick mig tillbaka på banan igen. Jag har ett krånglande knä, men har hittat olika sätt att hantera det. Olika slags träning som till exempel styrketräning och annan mängdträning samt tejpning har gjort att det fungerar. Operation är rekommenderad men jag väljer att vänta med det. Har lovat mig själv att försöka genomföra ett maraton först. Är lite skraj att en operation ska ge komplikationer som gör att jag inte kan springa. Men förhoppningsvis blir det bra och gör att jag kan springa ännu längre sedan.

Tränar du något annat än löpning?

– För mig är det viktigt att ha mål och det insåg jag ganska tidigt i min träning. Ett av dem har varit att någon gång göra en klassiker så därför har jag också tränat cykling, simning och skidåkning inför de loppen. I perioder har jag också gått på några gruppträningspass, bodypump, cirkelträning och bikram yoga och annat. Men löpningen är grunden och den träning som ger mest glädje.

Har du några framtidsdrömmar gällande din träning som du vill dela med dig av?

– Att kunna springa maraton, helst flera. Att någon gång kunna springa åtminstone ett ultramaraton. Att klara en klassiker. Har nu gjort två av fyra grenar. Min långsiktiga dröm är att jag som pensionär roar mig med att åka på löparläger. Varför? Jo, När jag hade joggat ett tag läste jag en artikel om ett gäng tanter som var på träningsresa i södra Europa och sprang flera mil varje dag. Hela artikeln genomsyrades av deras glädje över att få springa tillsammans i bergen. Jag blev så himla inspirerad och imponerad och tänkte att en sådan supertant vill jag vara när jag är 80!

Ditt absolut bästa träningsminne?

– Varje träning som blir av är bäst! Jag älskar att träna när jag är ledig, när jag kan springa tidigt på morgonen utan att ha någon tid att passa. Att vara ute när dagen startar gör att man får sällskap av naturen på ett särskilt sätt, fåglarna som vaknar, djur som man sällan ser senare på dagen, ljuset, tystnaden. Att komma hem och känna sig avslappnad och nöjd och fortfarande ha hela dagen framför sig är en lyx!

Dina bästa tips till andra som vill komma igång med träning?

– Läsa om andra som tränar, att läsa fantastiska löparberättelser inspirerar mig otroligt mycket. Bara börja, bestäm att du ska ut och träna, byt om och ge dig iväg. Sätt upp mål som du vet att du kan klara, så att du känner dig stolt när du kommer hem. Att direkt tänka att du ska ut och springa eller följa ett ambitiöst träningsprogram kan vara förödande om du känner att du inte orkar. Att sätta upp målet: ”idag när jag går 2,5 km-slingan så ska jag jogga en bit tre gånger” gör att du lyckas och då är sannolikheten att komma ut igen bra mycket större. Öka långsamt, speciellt om du inte har någon tidigare erfarenhet av träning. Det går ofta fort att bli bättre i början men risken är att du skadar dig om du går för fort fram. Har du någon som kan göra dig sällskap? Grattis,  det gör att ni kan peppa varandra när latmasken försöker ta över. Ge dig själv belöningar! Jag köper något träningsrelaterat när jag nått ett delmål, som en ny snygg t-shirt, ett pannband eller nya skor. Spelar inte så stor roll vad, bara att man känner att det ger något positivt.

Pryl du inte kan vara utan under passet?

– Springer helst med träningsklocka. Inte för att titta på tider eller så när jag springer, utan för att ladda in det i min träningskalender. För mig är det bra pepp att se aktiviteter jag gjort, jag känner mig superduktig! Kalendern har jag också för att få lite koll på hur jag sprungit. Planerar
sällan min träning men om jag ser att jag bara sprungit till exempel lugna 5-km pass under en period så lägger jag in ett längre pass eller ett intervallpass för att det ska bli mer varierad träning.